Det finns förmodligen ingen kaxigare artist på den svenska scenen just nu.
I sin singel Kattliv eller i sällskap med artister som Maskinen eller Movits går Joy ut som den tuffaste katten i stan. Ensam, utlämnad till sig själv är hon något helt annat. Den kaxiga inställningen finns där, men samtidigt visar hon plötsligt en mänskligare sida. En genuin, lite smånervös sådan.
Det klär henne. Det gör att hon känns mer på riktigt och det gör att man också får fokus på att hon är en skicklig artist.
Det enda som gör den korta Dynamo-spelningen lite tam är avsaknaden av eget material. Joy är duktig och fräck, premiärar sin nya singel (tummen upp för den) och bjuder på en show som lovar gott för framtiden. Men att flera av låtarna är engelskspråkiga covers förtar känslan en aning.