Jag står mitt i publikhavet i knökfulla Värmekyrkan och tänker på Rocky. Det känns som att jag tvingas in i ringen och mittemot mig står både Ivan Drago och Clubber Lang. Båda med uppgiften att knocka mig medvetslös.
Först ut i Värmekyrkan är Michel Dida. Han sprutar ord och eld insvept i en mördande bas. Liveversionerna av Trasig och Telefonen är smått genialiska. Det går bara inte att stå still, det går inte ta skydd mot Didas leverans. Den är alldeles för säkert framförd. Det blir knappast sämre av att både Little Jinder och Unge Ferrari gästspelar i några låtar. Men höjdpunkten, den skyhöga höjdpunkten kommer i megahiten Höru Mej Bae som ikväll gästas av den fantastiska Sabina Ddumba.
Innan man hittat balans och normal rytm så intar Erik Lundin scenen. Med en energi som skulle kunna försörja en mindre svensk stad med elektricitet en vinter. Det är hiphop med fingertoppskänsla. Knäckande beats och en rap så snygg så snygg.
Allsången och röjet i Annie Lööf tar jag med mig som ett vykort från en grym spelning. Jag hoppas att Dida och Lundin fortsätter turnera och spela tillsammans. För det här hiphop-paketet saknar motstycke i Sverige. Erik Lundin må vara färsking på scenen, men leveransen och framträdandet bar ett fullblodsproffs signum.