Det är en ynnest att som användare av språkets nyanser ha möjligheten att se och uppleva och ta del av Emil Jensens språkliga krumbukter på livescenen.
Det är samtidigt en skymf att försöka klä och beskriva det han gör i just ord. För det låter sig inte göras. Det blir bara futtigt.
Ingen annan artist i Sverige har en sådan språklig palett som den timide skåningen. Han vrider och vänder på orden, skapar nya betydelser genom att vända på ordföljder och lockar gång efter annan till skratt med rena fyndigheter.
Snacket har alltid varit viktigt för Emil Jensen och han håller långa monologer från scenen lika mycket som han framför sina låtar. Budskapet är hela tiden överordnat musiken.
Men visst bjuds det på en hel del sköna sånger också. ”Lite mer John och Yoko” är en briljant liten melodi, likaså ”Maj förra året” som tillhör herrns vassare nummer i karriären och som framförs i en subtilt avskalad version med snygg timing.
Jensen bjuder också på en ny låt – ”Ett vykort från rymden”. En dyster betraktelse över det mörka läget i världen.
Vilket är ett återkommande tema. Vill man kan man förenklat välja att kalla Emil Jensen för politisk. Det är klart att han är det. Men han är ingen flaggviftande slagordsgastare. Snarare en samhällskommentator med skarp blick för detaljerna i tillvaron. Han betraktar sin omvärld, förfasas och klär sedan sina reaktioner och tankar i ord.
Då är det omöjligt att det dystra läget i världen inte kommer i rampljuset. Eller skottlinjen om man så vill.
Emil Jensen levererar besk samhällskritik, men med väldigt stort hjärta. Och väldigt mycket humor.
Han är med sin språkliga briljans den totala motsatsen till de hatande, hotande och inte minst språkligt väldigt enkelspåriga internettroll som tyvärr tycks vara allt mer accepterade idag.
De där vardagsrasisterna som sitter och häckar bakom sina skärmar skulle förmodligen må bra av att gå på en Emil Jensen konsert.
Han kritiserar syrligt, men han står också upp för allas lika värden och medmänsklighet..
- Jag älskar er allihop och det finns ingenting ni kan göra åt det, säger han med ett skevt leende
Fanns det bara några fler som Emil Jensen skulle världen vara en vackrare plats.