Med hjälp av sina fantastiskt duktiga musikanter lyckas Beldina skapa riktigt skönt sväng nere i Laxholmskällaren under lördagskvällen. Det blir i sina bästa stunder skönt souligt, mycket tack vare att bandet tillför den där extra dimensionen. På skiva låter Beldinas musik lite plastig, välproducerat javisst, men det blir som en blek kopia av amerikanska förebilder.
På scen blir istället Beldinas framförande något unikt och eget. Beldinas röst är fantastiskt stark och fångar den gungande publiken direkt. Den hyfsat färska singeln Ocean är grymt snygg och en självklar höjdpunkt under setet. Frank Ocean-covern Swim Good är en överraskning i låtlistan och låter väldigt väldigt bra.
Jag var skeptisk till en början att Beldina skulle låta som något man hört tusentals gånger innan. Jag var rädd för att jag skulle få se en sämre variant av Beyonce eller Rihanna, men icke. Beldina rätade ut alla mina frågetecken direkt. Hon har ett uttryck och en personlighet som kommer ta henne långt. Hur långt får tiden utvisa, men jag har en känsla av att vi kommer både få se och höra en hel del av den skönsjungande sångfågeln. Så länge hon fortsätter väljer egna vägar och inte snegla åt det stora landet i väst är jag övertygad om att det finns en given plats bland stjärnorna åt Beldina.
Hoppas hennes musiker får följa med på resan. De har en väldigt stor del i det grymma dynamiska soundet som får livespelningen att lyfta och leva. Musiken känns då på riktigt och full av liv.
Beldina var en väldigt trevlig bekantskap. Kankske inte en av höjdpunkterna under festivalen. Men jag fylldes av en innerlig hjärtlig värme i kroppen. Det kan vara ett betyg så gott som något.