Spelglädje. Det förta jag tänker när jag hör ordet är en skogstokig Howlin Pelle på Bråvalla. The Hives brutala energi är en perfekt beskrivning av ordet. Eller Håkan Hellströms kroppspråk på ett sprängfullt Ullevi. Men jag har nu fått en ny målande bild av ordet spelglädje. Ana Diaz spontana leende under den svarta kepsen sa allt. Att få stå på scenen, att få framföra sin musik framför en gungande publik lockade fram det där lilla subtila men ack så smittande leendet. Det där tecknet på total lycka och harmoni. Hur betygsätter man något sådant? Tur då att Ana Diaz kommer beväpnad med en rykande färsk EP till Arbis. Med texter skrivna från hjärtat och med en sång som får takkronor och höfter att skaka så bjuds vi på ett intensivt och förvånansvärt säkert set, trots att det blott är fjärde spelningen från Diaz.
Låtar som Fyll Upp Mitt Glas Nu, Simma Själv och Starkare funkar alldeles utmärkt. Självsäkra, medryckande och smittande.
Precis som Ana Diaz själv