Thomas Stenström har problem med rösten. Han kraxar oroväckande mycket i de av sina sångpartier som är mest utmanande.
Det är en av anledningarna till att det aldrig riktigt lyfter för den anspråksfulle popprinsen på Where's The Music?. Den andra är att setlisten är långt ifrån välkomponerad.
Faktum är att den är allt annat än ett slag i ansiktet.
Att öppna med två låtar som han inte hämtar från genombrottsalbumet "Fulkultur", Detsamma och Dansen före döden, funkar säkert inför en helt och hållet dedikerad Stenström-publik, men Where's The Music? är en showcasefestival. Ett forum där nyfikna själar ges en ypperlig möjlighet att kika lite närmare på nya bekantskaper.
Då måste man gå rakt på godsakerna. Och man måste hålla tempot uppe.
Därför känns öppningen lite trög. Speciellt som Stenströms röst inte håller för att ge tryck åt Dansen före döden.
Men han är en i grunden skicklig artist och plockar snabbt upp tråden. Publiken som hållit sig aningen avvaktande inledningsvis tinar mer och mer upp till låtarna från nämnda "Fulkultur".
När sångaren håller ett brandtal om den hemska främlingsfientligheten som brett ut sig i landet som introduktion till kvällens finaste stund Elvis, Einstein och jag jublas det högt. I mitten av setet är Thomas Stenström den scendomptör vi alla förväntar oss att han ska vara och materialet är så starkt att det lyfter showen.
Därför kommer det som en kalldusch när herrn mot slutet börjar blicka inåt igen. Istället för att höja tempot ytterligare och defilera in i mål med den superhit som alla som stannat kvar står och väntar på tar Stenström ner tempot.
Två riktigt såsiga nummer (varav en är När allting faller, en på skiva briljant låt som inte alls lyfter live) makar sig fram medan publiken tittar på klockan. Nya artister ställer sig ju på andra scener, det är dags att dra vidare.
Tillslut kommer den så. Superhiten. Forever Young fungerar som en tjusig brygga fram till Slå mig hårt i ansiktet och publikresponsen går inte att ta miste på.
Stenström brinner igen. Han är ett slag i ansiktet.
Men vägen dit var lite för lång och lite för trög för att riktigt fungera på den här typen av festival.