Norrköping växer, år 2035 beräknas Norrköping bestå av närmare 175 000 invånare, och en omfattande stadsomvandling är på gång. Stadsmuseets ambition med utställningen ”Norrköping river – vad händer med vårt kulturarv?” är att öka Norrköpingsbornas medvetenhet om vad exploateringen av vår stad innebär.
– Vi står inför en ny rivningsvåg. Men detta går allmänheten förbi eftersom dagens stadsplanerare talar om sina visioner i fina program, utan att nämna att man måste riva en del av vårt kulturarv, säger Sofia Hammarqvist, museiintendent.
Annat var det på 70-talet. Utställningen visar saneringsutredningar från 1974, där man delade upp staden i elva kvarter och tydligt visade vad man skulle riva. Då väcktes en opinion mot rivningarna, som bland annat illustreras av ett foto på en klottrad bild på en delvis riven fasad, där en fastighetsägare i hatt äter småhus och bajsar betongkolosser.
Många besökare som museipersonalen och stadsantikvarien möter idag tror att rivningarnas tid är förbi och förfasar sig över 60- och 70-talens rivningsvåg.
– Folk säger: ”Vilken tur att vi inte gör sådant idag!”. Det hör man nästan som ett mantra. Men när man börjar granska vad som nu sker ser man att vi visst gör det, säger stadsantikvarie Hanna Domfors.
En mängd hotade byggnader – kulturhistoriska pärlor – lyfts fram i utställningen. Museet har arbetat tillsammans med fotografen Per Engström, som har ett starkt engagemang för stadens samhällsutveckling och kulturmiljö. Han dokumenterade när Fiskeby revs – trots att den ansågs vara en av Sveriges finaste järnvägsmiljöer och fanns på Riksantikvariens lista över stationer som man ville göra till byggnadsminnen. Han har också fotat tre andra hotade kulturmiljöer: Krusenhofs herrgård, Vulcans gamla industriområde och fängelset.
Norrköpingsanstalten är den fängelsemiljö i Sverige som varit i drift under längst tid – från 1790 till 2013. Redan på 1930-talet blev fängelset ett statligt byggnadsminne.
– I femton år hade utrett vilka monument som är nödvändiga för att berätta nationens historia. Man valde 300 byggnader, och fängelset i Norrköping var en av dem, berättar Hanna Domfors.
När staten sålde byggnaden via bolagiseringar blev istället kulturmiljölagstiftningen gällande. Det såldes vidare till Riksbyggen som nu vill bygga bostäder i fängelset.
Krusenhofs herrgård är ritad av Ivar Tengbom, en av det tidiga 1900-talets mest framträdande arkitekter. Hanna Domfors beskriver interiören som ”sagolik” med hög hantverksmässig kvalitet.
– Kommunen har köpt Krusenhof för att flytta hamnverksamhet och skapa ett stort logistikcentrum. Jag tycker att det är sorgligt att man ser kulturmiljön som ett hinder för utveckling, istället för att man vänder på det hela och ser en välbevarad kulturmiljö som en tillgång. Där man kan skapa sådant som arbetsplatserna i området behöver: konferensanläggning, restaurang, kafé och parkmiljö. Det kan vara ett hjärta för verksamheterna runt omkring, säger hon.
En av de mest hotade miljöerna är Norrköpings gasverk, som var ett av de första i landet då det grundades 1851. Tack vare det var Norrköping en av de första städer som fick gatubelysning i Sverige. Den äldsta byggnaden som finns kvar idag är från 1860-tal.
– Klockorna finns inte kvar, men vissa små byggnader. Men i den nya strukturen för Inre hamnen ligger kvartersstukturen helt fel. Så det är ganska tydligt att de ska bort. Men jag jobbar för att det minsta huset ska saneras och bevaras. För platsens historia vore det väldigt bra, säger Hanna Domfors.
I utställningen görs även en återblick på tidigare byggideal. Med funktionalismen städades "lortsverige" bort. Man glesade ut staden för att släppa in ljus, luft och grönytor i stadsmiljön. Dagens rådande ideal är förtätning, där man bygger i den befintliga staden.
– Men när man bygger igen håller man inte i stadens skala. Det handlar det inte om två våningar med sadeltak, utan vill gärna bygga höga hus, säger Hanna Domfors.
– Vad händer då med de gårdar som ligger intill, där man byggde för att de skulle nås av solljuset och skulle vara härliga att vistas på? fortsätter Sofia Hammarqvist.
– Man måste förtäta rätt, så att inte skapar kalla, dragiga gårdsmiljöer där folk inte kan vara. Då skapar man inget bra livsrum, säger Hanna Domfors.
Utställningen visas i museets Rum för fotografi och öppnar idag, på Kulturnatten. Stadsantikvarie Hanna Domfors håller idag föredrag om "Norrköping – en stad i förvandling".