Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hemligt språk i fabrikerna

De kvinnliga textilarbetarna i Lancashire utvecklade ett hemligt språk, mee-mawing, för att kunna kommunicera i oväsendet i fabrikerna.

Kristina Müntzing vid bilden av Bessie Dickinson, den sista textilarbeterskan som talade det hemliga språket.

Kristina Müntzing vid bilden av Bessie Dickinson, den sista textilarbeterskan som talade det hemliga språket.

Foto: Susanna Beskow Norgren

UTSTÄLLNING2018-06-17 06:00

Konstnären Kristina Müntzing har i ett forskningsprojekt undersökt de engelska textilarbeterskornas hemliga språk, ett projekt som mynnat ut i ”Kod”, en vacker utställning som visas på Arbetets museum i Norrköping under sommaren.

Vad passar bättre än att utställningen visas just här, på ett museum där textilarbeterskornas historia i Norrköping lyfts fram. Utställningen "Kod" kompletteras med en bildväv från Arbetets museum, föreställande en textilarbeterska från Norrköping, Hanna Keller.

Josefine Höijer, intendent vid Arbetets museum, säger att "Kod" väckt frågor om något liknande hemligt språk använts i fabrikerna Norrköping, men svaret på den frågan är att ingen vet.

– Det som jag har tagit som utgångspunkt här är ett hemligt språk som hette mee-mawing, som textilarbeterskor använde i väverierna i Lancashire, som är regionen runt Manchester, industrialismens vagga, berättar Kristina Müntzing.

– Ljudvolymen var så hög så man kunde inte höra varandra. Man hittade på det här egna språket som var en blandning mellan mim, läppläsning och överdrivna gester.

– Det finns väldigt lite dokumenterat om det här språket. I de flesta böcker står det att det är mim och ett språk som kvinnorna använde för att skvallra och prata recept, säger Kristina Müntzing som dock i sin forskning fått en helt annan bild av vad det handlade om.

– Jag har hittat starka kopplingar och referenser i arkiv i Lancashire att de samarbetade med suffragetter, och att de arbetade för bättre arbetsförhållanden i väverierna, säger hon.

De politiskt aktiva textilarbeterskorna kunde använda det hemliga språket till att säga vad de ville till varandra, utan att chefen förstod vad de sa.

Den sista arbeterskan som dokumenterat kunde språket, Bessie Dickinson, som dog på 1980-talet, finns avbildad på en av de stora vackra solfjädrarna i utställningen, solfjädrar genombrutna av hål, med inspiration från hålkort i vävstolar och blindskrift.

Solfjädrar har också genom historien använts till att kommunicera olika budskap.

Som konstnär kan man arbeta fritt kring ett ämne, säger Kristina Müntzing. Hon defragmenterar bilder, för att sedan fläta och väva samman dem igen.

Kristina Müntzing, född i Helsingborg 1973, har i perioder varit bosatt på olika håll i världen. Hon använder konsthantverk för att visualisera radikala politiska rörelser.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!