– Jag lämnade en destruktiv relation som bröt ner mig under många år, berättar Marta Bordin.
Både texterna och bilderna växte fram efter den svåra skilsmässan. Reflektionerna är nedskrivna på skrivmaskin och de svartvita bilderna på canvas har ett poetiskt skimmer och andas vemod med all sin svärta. Delar av utställningen är mörk och berättar om smärtsamma minnen och känslor. Medan andra delar är mer livsbejakande och skildrar den starka kärleken till barnen.
– Jag vet inte hur jag hade överlevt det här utan mina barn. De stod för den sista glöden, när jag var nästan helt knäckt. Kärleken till dem fick mig att resa mig upp, säger Marta Bordin.
Idag tror hon att fotograferandet och skrivandet var ett sätt för henne som bildjournalist att bearbeta det känslomässiga kaoset. Att sedan ställa ut materialet var inget självklart val för henne.
– När jag hittade mina texter och bilder insåg jag att det var en berättelse, men jag funderade i ungefär ett år, säger hon. Jag har varit väldigt rädd för vilka konsekvenser det här ska få. Men jag kom till en punkt då jag inte orkade vara rädd längre. Även om de känslorna kan komma upp så har jag bestämt mig för att det inte ska ha sönder mitt liv.
Marta Bordin berättar att hennes drivkraft var att hjälpa andra och bryta tystnaden kring psykisk misshandel.
– Det pratas inte så mycket om den typen av destruktiva relationer. Jag kände mig så otroligt ensam när det här pågick. Jag vill att andra, som är i liknande situation, ska känna sig mindre ensamma.
Utställningen har tidigare visats i Rimforsa, Örebro och Västerås. Marta Brodin har också fått mycket respons från kvinnor som blivit berörda och funnit tröst och styrka i utställningen.