I kväll gör Sandra Mastio och Ludvig Brydolf upp om titeln Sveriges mästerkock i TV4-programmet med samma namn. Och det visar sig snabbt att den femte finalen inte alls ser ut som de fyra tidigare. Det avgörande programmet inleds med att finalisterna får i uppdrag att laga en varmrätt på ett tema som säsongens övriga deltagare bestämt. Därefter blir det ytterligare två varmrätter.
– Jag har ju följt programmet slaviskt, och tidigare år har deltagarna fått dra ihop en egen trerättersmeny. Men nej, här är det ett helt nytt upplägg, berättar Sandra Mastio.
– Det var en liten chock att det var tre varmrätter. Man hade ju ställt in sig på det klassiska upplägget med förrätt, varmrätt och efterrätt, konstaterar Ludvig Brydolf.
Nyväckt intresseDe är ganska olika i sin matlagning, men en sak finalisterna har gemensamt är att passionen för mat är något som har kommit ganska nyligen.
– När jag flyttade hemifrån tänkte jag: "Skönt, nu kan jag äta ostmackor alla måltider dygnet runt". Jag var hundra procent ointresserad av mat när jag växte upp. Tänk vad mycket jag har missat! säger Sandra Mastio, som började experimentera med smaker för ett par år sedan när hon ville börja äta nyttigare.
– Jag vill inte ta ut svängarna på fredag och lördag, utan njuta så mycket jag kan varje dag. Men jag ska kunna göra det och ändå känna mig hälsosam och stark.
Också för Ludvig Brydolf kom intresset när han började prova sig fram.
– Jag var vegetarian från födelsen fram till att jag var 14. Jag hade aldrig ätit färdig blodpudding, fiskbullar, fläsklägg med rotmos eller sådant där som folk har med sig från barnsben. Köttdisken på mataffären var som ett frågetecken. Jag var tvungen att googla. Det blev ett utforskande av maten som jag tyckte var roligt.
UtvecklandeBåda finalisterna beskriver "Sveriges mästerkock" som en upplevelse som har gett dem mer än bara en hel massa nya matlagningskunskaper.
– Det är det absolut mest krävande jag har gjort, hela tävlingsresan och sedan den extrema urladdningen i finalen. Efter det här känner jag mig inte rädd för att göra någonting. Jag känner mig inte rädd för att ställa mig framför en grupp, och jag har mycket lättare att prata, förklarar Ludvig Brydolf.
– Jag tror mer på mig själv. Det gjorde jag inte tidigare. Man har fastnat lite i "inte ska väl jag"-facket. Men jo, det ska jag fan i mig! Man kan så mycket mer än vad man tror, och det har jag tagit fasta på, säger Sandra Mastio. (TT)