Under helgerna har jag frossat i SVT Play (så mycket nytt och spännande har ju inte visats) och sett om både “Jersusalem” och “Den goda viljan”. Lite förvirrande blev det med ungefär samma skådespelare (Pernilla August, Lena Endre, Mona Malm med flera) och inte var de så bra som jag mindes heller. Jag har också sett ett par avsnitt av “Lackalänga” och det var om möjligt sämre än jag mindes men det blev nästan komiskt just därför. Ingen folkhögskola jag har gått på har varit så där …
Tv-höjdpunkten under helgerna var nog “Downton Abbeys julspecial” (SVT) - med tillhörande tv-cirkeln. Jag gillar att de blir lite analys och att gästerna faktiskt får vara förtjusta i serien de följer. Louise Boije af Gennäs är kanske den mest insatta gästen (som tv-dramatiker och av adlig börd) medan Kristin Lundell mest bara fullkomligt älskar serien. Programmet är bara för kort.
“Viva hate” var lite av en besvikelse tycker jag. Det beskrevs som en serie om ett ungt band men handlade egentligen bara om pojke-möter-flicka-och blir-kär. Det hjälps inte att soundtracket var bekant och bra. Bäst var Lena Endre som orolig mamma.
Det är lite ironiskt att när man är ledig och har tid att se på tv (alla kvällskurser, träningsaktiviteter och sånt har ju haft juluppehåll) så visas bara gamla repriser. Nu när livet återgår till vardagen börjar alla serier igen.
Årets upplaga av mästerkocken har rullat igång och den här veckan är “The Good Wife”, “Switched at birth” och populära “Pretty little liars” tillbaka i USA. Fansen kallar den bara “PLL” och är så fanatiska att det går att hitta massor av videor på exempelvis youtube på när folk tittar på serien. Meta, fanatiskt, men ett ganska kul fenomen, tycker jag. Att det skapar gemenskap är bra.
Min fanatiska tv-bakgrund är i kretsen kring tv-serien “Kvinnofängelset” (TV4 Guld) . I går kväll började TV4 sända remaken "Wentworth". Jag har skrivit om den tidigare eftersom den visats på betalkanaler men nu har serien chansen att nå en större publik. Den är inte alls “sunkig” på samma sätt som Kvinnofängelset utan påminner mer om brittiska 90-talsserien “Bad Girls” (Bakom Järngaller).
Snart drar melodifestivalcirkusen igång igen men för den som inte kan bärga sig visar SVT på lördag ett program om Sanna Nielsens väg till Eurovision song contest. Många tyckte ju “äntligen” när Sanna vann mello. Själv är jag mer sval - kanske för att jag bävar inför en massa klipp från Sannas dansbandsbakgrund ...
Bäst just nu: “Blå ögon” (SVT) tyckte jag efter fjärde programmet såg ut att ha hamnat i en lite förutsägbar lunk men plötsligt kom det vapen in i bilden och alla på departementet är inte så goda/onda som de verkar. Bra så, förutsägbart är tråkigt.