Ger dokusåporna oss det vi vill ha?

Nu är både årets upplaga av Paradise Hotel (TV3) och Big Brother (Kanal 9) igång.

Foto:

TV-krönika2014-09-04 07:26
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om man bara zappar förbi så ser de faktiskt helt lika ut. Det är samma sorts människor som gör ungefär samma saker (röker och dricker). Det skulle inte alls behöva vara så likriktat.

Mårten Andersson gick nyligen ut i sociala media och kritiserade alkoholkonsumtionen i Big Brother. I själva programmet ifrågasatte en av deltagarna, Paulina, varför alla deltagarna såg likadana ut och varför det inte fanns några äldre med i programmet. Hon kallade dem alla (inklusive sig själv) för barnrumpor. Jag tror att båda dessa saker hänger ihop. Producenterna tror att tittarna bara vill se unga modellkroppar som visar hud och har sex i tv. För att få dem att göra det bjuder man dem på alkohol. Dessutom har man nu i första veckan starkt begränsat deras möjligheter att klä på sig genom att ta deras bagage. Är det verkligen detta vi tittare vill ha? Och säger man nu att "ja ungdomar vill ha detta" så skulle jag vilja be er tänka igen. En tredjedel av tittarna (55 000) är i åldern 12–24 och 7 000 barn i åldern 7–10 år tittade på Big Brother i måndagskväll. Den som tror att bara ge barn och ungdomar det de vill ha är en bra idé borde sträckkolla på en hel säsong av Tonårsbossen (TV3). Det blir rätt ofta pannkaka när tonåringar helt själva får bestämma.

Två tredjedelar av dessa program tittare är över 25. Det borde kanske speglas i deltagarnas åldrar – om det inte är cyniskt så att man tänkt att vuxna människor ska sitta och dregla över unga (ofta tonårs-) kroppar. Jag vet att jag har skrivit om detta förut, men jag vidhåller att programidén har förvanskats i Sverige. Det handlar om vad som händer med folk som är instängda och därmed blir uttråkade. Inte om vad som händer när ungdomar blir fulla.

Nyligen hörde jag en bibliotekarie påpeka att de som läser "fina" böcker också läser lättsamma böcker också. Det är inte fult att ibland vilja läsa kioskromaner eller deckare. Samma sak skulle man kunna applicera på tv-tittandet. Det är okej att sitta kvar efter Uppdrag granskning (SVT) och titta på Big Brother också. Eller att välja Halv åtta hos mig (TV4) efter sjunyheterna. Ändå har många av oss program som vi skäms för att vi gillar. Ett sånt är för mig Spårlöst (Sjuan) som har säsongspremiär på söndag. Det är alldeles för sentimentalt och känslopjunkande för min smak och jag skulle avsky om nån kom med ett kamerateam till min ytterdörr för att förena mig med någon förlorad släkting eller vän men ändå gillar jag programmet på nåt sätt. Jag gillar pusslandet och letandet. Jag gillar hur de använder olika källor för att hitta rätt, samma faktorer som får mig att gilla Vem tror du att du är? (SVT).

Veckans missa inte

På onsdag är Det stora matslaget tillbaka. I premiärprogrammet tävlar Heidi Andersson för Storuman mot Thomas Petersson för Halmstad.