Jag ska villigt erkänna att det var svårt att behålla koncentrationen genom hela ”Twin Peaks the return”. Stundtals var det brilliant andra stunder bara flummigt och förvirrande. Att vi i de två sista avsnitten fick återse en av de verkliga huvudpersonerna från första säsongen (där hon egentligen inte medverkade alls) var dock en stor belöning. Twin Peaks utan Laura Palmer hade varit märkigt.
Jag vet inte om vi egentligen ville veta vem Diane var. Att vi fick det så serverat i den är serien dödade den mystiken. Och att det skulle ta Nadine 25 år att gå med på en skilsmässa … ja lite konstruerat känns det allt. Ned hade ju kunnat skiljas mot hennes vilja. Nya Twin Peaks har inte varit ett dramaturgiskt mästerverk men det har varit väldigt mycket David Lynch. Och han är aldrig mainstream.
”Outlander” (Viasat) var tillbaka med säsong tre i måndags. Jag vet att många fans hellre vill vara i Jamies tid än i femtiotalet men jag gillar faktiskt scenerna där. Det blir också en social kommentar på kvinnorollen i olika tidsåldrar. En som visar att författaren inte ser kvinnans frigörelse som en rak linje. 1950-talets USA är en stor kontrast mot 1700-talets Skottland men allt är inte bättre i seriens ”nutid”.
Till min förtjusning upptäckte jag i veckan att det nu finns hundra avsnitt till av turkiska ”Förväxlingen” i SVT play. Det är dramatiskt värre då Özkan är skjuten, Hazal hamnade i vattnet och en bomb sprängdes vid den fina villans carport. Dessa stora händelser för familjerna mer samman - för att sen utmynna i mer bråk såklart.
På måndag är ”Kockarnas kamp” tillbaka och i år är en av mina favorit tv-kockar med - Tareq Taylor. I säsongsavsnittet ska det bland annat gräddas pannkakor - något som alla matlagare tycker att vi borde kunna.
På tisdag är ”Wentworth” tillbaka på TV4. Det är säsong fyra av nytolkningen av klassiska ”Kvinnofängelset” som har svensk premiär. För mig som gammalt Kvinnofängelset-fan lockar inte serien alls. Jag gillar inte tonen eller karaktärerna men många andra fans gillar den skarpt. Jag tycker den bevisar att större budget och bättre kulisser inte nödvändigtvis ger bättre drama.
Nästa måndag är det äntligen dags för den nya Star trek-serien, ”Star Trek: Discovery” (Netflix). Fansen har väntat i tolv år – sedan ”Star Trek Enterprise” lades ner.
Serien börjar tio år innan den första serien (med Kapten Kirk) och har stort fokus på klingonerna. Dock spelar vulcaner en stor roll också och Spocks pappa Sarek finns i karaktärsgalleriet.
I väntan på Star Trek Discovery (eller kanske parallellt) kan man spana in ”The Orville”. Det är Seth MacFarlanes (mannen bakom Family Guy) nya serie som efter första avsnittet kärleksfullt fick namnet Star Trek spoof hemma hos oss. Underhållande och ”lagom roligt” för att inte bara bli trams.
Under den gångna helgen gick Hasse Alfredsson ur tiden. Vill man hedra honom tycker jag att man ska stötta någon av de organisationer som han själv engagerade sig i – Artister mot nazister och Amnesty. Och förstås se någon av de många roliga filmer och revyer han var med och skapade. En hel del finns i SVT:s Öppet arkiv.