Trots att många bedyrar att de inte kollar "på skiten" satt närmare fyra miljoner svenskar framför Mello i lördags. Och så är det upplagt för nya fiaskon i "Gifta vid första ögonkastet".
Vi undrar alla när Niklas Strömstedt ska prata om det faktum att hans exfru lämnade honom för en kvinna. I "Tillsammans med Strömstedts" (TV4) ska nämligen inte Niklas och Jenny Strömstedt bara gräva i andras relationer utan också i sig själva och sin relation. I första avsnittet hälsade de på hos Sanna Lundell och Micke Persbrandt och visst fick de henne att prata om sin kända pappa … Niklas spelade och sjöng till och med en av hans låtar.
Det är så här det är med kändisintervjuer. Vi ska sitta där och tänka "undrar om de kommer att ta upp det XX" och XX är förstås nåt vi läst i kvällspressen eller "hos frissan".
Trots det är "Tillsammans med Strömstedts" inte alls så dumt. Jag gillar när människor ges möjlighet att prata om nåt annat än ytligheter. Och relationer är viktiga eftersom de formar oss alla. Och jag hoppas, när de snuddar vid Niklas exfru, att det inte görs en grej av lesbianismen. Det skulle göra mig besviken på Niklas Strömstedt. Nåt som vore sjyst vore om de faktiskt hade träffat nåt samkönat par som kunde få prata om sin relation på samma villkor som heteroparen.
Det är fint (anser vissa) att inte titta på "Mello" och det måste väldigt många tala om varje lördagkväll så här års att de minsann inte gör. Tittarsiffrorna avslöjar det dock. Den grupp där färst tittar är 15-24 år, där tittade bara var fjärde person på finalen. Trognast tittare är gruppen 60+ där ungefär varannan tittade. I snitt tittade 39,9 procent av befolkningen på finalprogrammet (och bidrog till röstningrekordet) i sociala medier kan man lätt fått bilden av att bara en på tio kollade … Det som är folkligt är i regel aldrig "fint" och det gäller mello i högsta grad. Vi lever i en tid när vi identifierar oss utifrån vilka varumärken vi konsumerar, vilka tv-program vi gillar och vilka artister vi gillar. Det är inget nytt för 2000-talet utan snarare en förlängning på 40-talisternas tonårstid där det var Elvis eller Tommy som gällde. Mormor och morfar tittde på Hylands hörna (som "alla" gjorde), gjorde must på egna äpplen och lyssnade på radio. Identiteten kom från andra saker - exempelvis utbildningsnivå och social klass. Saker som var svårt att göra något åt. Det var inte bättre förr eftersom det fanns färre val - men det var kanske just därför lite enklare.
På söndag är Soran Ismail tillbaka med en ny serie, "Sorans krig", i SVT play. Tidigare har han undersökt svenskhet - nu ska han titta på sig själv som kurd. Vad har han för moraliska skyldigheter gentemot sitt folk? Och de kulturkrockar som uppstår med föräldrarna, hur hanterar man dem?
Om man vill se hela serien på en gång visas den som en dokumentärfilm i SVT1 på onsdag kväll.
Trots att inget äktenskap har hållt har SVT gjort en tredje säsong av "Gift vid första ögonkastet". Ska det hät bli säsongen när de faktiskt hittar ett par som håller? Det verkar som att det australiensiska programmet och det amerikanska har lyckats med några par men Sverige har som sagt kammat noll. Beror det på experterna? På för få sökande? Lyckas de inte den här säsongen blir det ytterligare ett reality-experiment med samma dragningskraft som en trafikolycka. Nästa söndag är det säsongspremiär.