Det här med att ha tillgång till en andra skärm där man hela tiden kan kolla upp saker är både fantastiskt praktiskt och lite jobbigt. Jag kan ju inte låta bli. När man ser serie med komplicerade förhållanden och stort persongalleri (som "Game of Thrones") så är det ju superbra att kunna kolla upp vem den där Baratheon-snubben var och vilket hus Denaerys tillhör. Men just nu följer jag andra säsongen av "Anne with an E". Det är Netflix nya version av "Anne på Grönkulla" och jag kan ju inte då låta bli att kolla om si eller så verkligen hände i böckerna eller i den serie jag såg på 90-talet. Och lite tar det fokus från tittandet. Ibland måste jag säga åt mig själv på skarpen att släppa mobilen och bara ägna mig åt det jag faktiskt tittar på. Och vad gör väl det om de tolkar berättelsen om Anne och hennes Green Gables annorlunda?
Å andra sidan kan jag tycka att om de ändå bara ska hitta på kan de ju skapa en ny serie...
I dessa semestertider blir det faktiskt inte så mycket tv. Det är nästan för varmt att sitta i tv-soffan. Skulle man kunna få tv i taket ovanför badkaret?
En serie jag ändå följer är den senaste säsongen av norska "Gift vid första ögonkastet". Jag undrar på riktigt hur det ska gå för matchningarna är inte dåliga men deltagarna är rädda för att öppna sig. Särskilt den svenska tjejen Anna som bott länge i Norge. Henne vill jag också höra råka säga nåt på svenska. Jag vet inte varför men det är alltid roligt när någon i en serie på ett annat språk pratar svenska plötsligt.
Just det där med andra språk är något jag tycker att de har blivit bättre på i amerikanska serier och filmer. Vi var väl många som hajade till i början på Titanic (för drygt 20 år sen) när de pratade svenska vid spelbordet. Vi var inte vana alls att höra svenska i en amerikansk film. Förr kunde det vara fel språk eller rena rotvälskan men nuförtiden brukar det vara ganska rätt - även om de ibland låter en norrman spela svensk. Kanske har det att göra med alla svenska – och svenskättade – skådisar som finns i Hollywood numera.
Nästa fredag är det premiär för sjätte säsongen av "Orange is the new black". Själv orkade jag aldrig förbi serie fyra. Det blev för mycket konstigheter, för skruvat. Varenda karaktär är som en karikatyr.
Alla "Downton Abbey"-fans som sörjt att serien lagts ner kan nu glädja sig åt att det blir ett besök till på det engelska godset – den här gången på film. Inspelningen börjar i sommar men när den når svenska biografer är inte klart än.
Jag har tidigare skrivit om den USA-mexikanska serien "Vida" (CMore). Den bryter av mot den glättiga normen och skildrar familjer i ett USA vi sällan ser på tv. Åtminstone inte som något annat än komiska karaktärer. Nu är det klart att den får en andra säsong. Härligt!