– Det finns bara ett lyckligt slut, och det är att hitta sig själv.
Det säger Limonas i den helt nyskrivna föreställningen ”Jag vill ha lyckliga slut”.
Men vad är egentligen ett lyckligt slut? Teatern har i sitt arbete med föreställningen bett unga och gamla i länet att beskriva och teckna sina lyckliga slut – av olika slag. Vad är ett lyckligt slut på dagen? Vad är ett lyckligt slut i filmen om oss själva? Och vad är ett lyckligt slut för hela mänskligheten?
– Vi har rör oss från att det är fredag och ”jag ska komma hem och visa min nya discodans för pappa” till sådant som lyckliga slut-slutet, alltså döden. Och ett lyckligt slut för mänskligheten som fred på jorden, berättar AnnaLina Hertzberg.
– Det har blivit väldigt fina samtal och vi har kommit åt att prata om så väldigt mycket baksidor.
AnnaLina Hertzberg är Ung scen/östs nytillträdda konstnärliga ledare, men svarar här för regi och manus, skrivet tillsammans med Manda Stenström utifrån svaren från referensgrupperna. De fyra karaktärerna är också resultat av dessa olika lyckliga slut. Föreställningens bjuder på mycket musik – för Silvana ska ut på turné med Bo och Rim, men Limonas ifrågasätter vad de håller på med.
– Det blir inte som de tänkt sig, men det är rätt okej ändå, säger AnnaLina Hertzberg.
Det handlar om att vilja vara en kändis, om prestationskrav, kärlek och att inte våga avslöja sitt lyckliga slut av rädsla för att det kanske inte slår in.
"Jag vill ha lyckliga slut" har premiär den 11 mars och går på turné i det större formatet. Utöver spelperioder på de fasta ungscenerna i Linköping och Norrköping spelas den en vecka i Motala Convention Centre och lika länge på Kulturhuset i Finspång.
Dramatikern Paula McManus är tillbaka på Ung scen/öst. Hon gjorde den hyllade pjäsen "Sexigt på riktigt" för en tonårspublik på Ung scen/öst för tre år sedan, men riktar sig nu till barn från sex år. Klassrumsföreställningen ”Det var en gång en Drama Queen” handlar om känslor.
– Känslor har så låg status i vårt samhälle. Känner man något, så är det inte lika mycket värt som om man tänker någonting. Att visa sårbarhet eller känslighet ses som ett tecken på svaghet, vilket jag inte tycker att det är, säger Paula McManus.
– Känslor är viktiga. När man är liten lär man känna sig själv genom att känna. De är vår inre kompass. Om man då lär sig att inte visa vissa känslor, så tycker jag att man tappar bort något. Våra känslor behövs i vårt rationella samhälle.
Föreställningen gör en parodi av ett rationellt, eller totalitärt, samhälle. Den Store Ledaren har stängt in alla känslor och lagt ner folkets gråtfestival. Bocki och Kinsen är människor från framtiden som kommer till klassrummen för att fånga in allt känslo-gegg. Men Mizz Drama – jordens sista Drama Queen – visar det fantastiska i att känna. Föreställningen har urpremiär på tisdag och åker på turné till skolor i länet.