"Det är en väldigt smart dramatisering som gör en teaterlek av spökhistorien", säger regissören Johan Huldt.
Det är på den nyöppnade Källarscenen som Östgötateatern sätter upp scenbearbetningen av Susan Hills kortroman "Kvinnan i svart" från 1983, en modern klassiker i skräckgenren. Boken är skriven i klassisk gotisk skräck-stil.
Pjäsen, för två skådespelare, har spelats i över 30 års tid på West End i London.
– Vad som är lite roligt är att den här har gått i 33 år i London. Den 4 mars klockan 16.00 avslutas den sejouren. Då spelar de den allra sista föreställningen. Klockan 18.30 samma dag har vi premiär här i Norrköping. Vilket spöke, vilken ande har sett till det här? Det kan man fråga sig. Det var ingenting vi visste om, vi upptäckte det plötsligt. Det är något magiskt, säger regissören Johan Huldt.
– Det är en väldigt smart dramatisering som gör en teaterlek av spökhistorien, säger han om "Kvinnan i svart".
Det har också gjorts en film, som är spännande och otäck, men den har inte elegansen som är i dramatiseringen, fortsätter Huldt.
– Det finns en hemlighet som man kan göra på en teaterscen, men som inte går att göra på film.
Karl Sanner och Sven Angleflod i "Kvinnan i svart" på Källarscenen under Stora teatern. Det är en kuslig spökhistoria.
Grundhistorien är att en äldre advokat, spelad av Sven Angleflod, bär på en fruktansvärd historia, som han måste få ur sig, men han vet inte hur han ska kunna berätta den. Han söker upp en ung skådespelare, som spelas av Karl Sanner, och de bestämmer sig för att hitta en form där skådespelaren gör advokaten som ung och advokaten gör alla de han mötte, som är viktiga för historien. En pjäs i pjäsen, alltså.
Berättelsen handlar om hur den unge advokaten får i uppdrag att ordna upp ett dödsbo efter en gammal kvinna som bott i ödsligt beläget hus. Han reser till den lilla kuststaden och slås där av att ortsborna inte vill prata om kvinnan, alla tystnar och byter samtalsämnen.
Det är en berättelse om sorg och hat. Det handlar inte bara om att skrämmas, utan här tecknas också livsöden, säger ensemblen.
För 25 år sedan gjorde Sven Angleflod rollen som den unge skådespelaren, i Göteborg. Och Johan Huldt var den som satte upp pjäsen den allra första gången i Sverige, i Örebro, och då gjorde den första översättningen av den, en översättning han nu uppdaterat. Så det är ett rutinerat gäng som tar sig an uppsättningen på Östgötateatern.
Karl Sanner och Sven Angleflod på Källarscenen. I bakgrunden regissören Johan Huldt. Publikbänkar vid sidorna.
Källarscenen är en liten ruffiga lokal som bara tar 30 personer, inklusive skådespelarna. Publiken sitter på bänkar mitt emot varandra och berättelsen utspelar sig framför och kanske bakom dem, där det hänger tygsjok. Ljus och ljud förstärker den kusliga stämningen.
Föreställningen har tagits fram i samarbete med De Geergymnasiets teaterelever, som hjälper till med visuella effekter.
Vilken publik riktar ni er till?
– Jag tror att det kommer att fungera väldigt bra på en ung publik, men det fungerar uppåt också, säger Johan Huldt.
Vad kan publiken vänta sig?
– En annorlunda spelplats. En spännande och berörande historia. Lite rysningar, säger ensemblen.
– Det är häftigt att man är väldigt nära skådespelarna, säger Johan Huldt.
– Jag hoppas att folk kan få bli riktigt rädda, säger Karl Sanner och jämför med lockelsen med spökattraktionen Gasten på Liseberg.
– Vi får undersöka en bit av oss själva under trygga omständigheter, för vi vet att ju det här inte är farligt på riktigt. Då kan man undersöka sin egen rädsla, möta sin egen rädsla, säger Johan Huldt.
Spelperioden på Källarscenen i Norrköping är den 4 mars till och med den 18 mars.