Nu längtar de efter skratten

Det är ett starkt gäng som är samlat på kullerstenarna i gemytliga Knäppingsborg. Skådespelarna kommer från Revolverteatern, Cederdalen, Arbis, Teater Impuls, Kvartersteatern och Sythercopie.

– Vi har med en jäkla massa bra folk. Det är ett fantastiskt gäng. Kombinationen att ta erfarna skådespelare som spelat folklustspel tidigare och blanda in dansare från Arbisteatern känns väldigt lyckad.

säger regissören Johan Pettersson.

Det som lockade Johan Pettersson till teatern från början var en längtan att roa en publik. Men folklustspel är ändå något han upptäckt först på senare år. Och han var lite tveksam när han först tog sig an manuset.

– Jag hade förberett mig på en förvirrad och tramsig historia som inte hade något mer än tokroliga situationer. Det är förstås en del trams och glättiga kärlekshistorier, men i berättelsen finns också stänk av allvarliga frågeställningar, säger han.

Idag lever vi i en värld med stora flyktingströmmar – och hot om våldsdåd. Även i Gideon Wahlbergs historia från slutet av 40-talet finns en papperslös flykting från Polen som flytt genom Europa. Dessutom förekommer en mystisk person som spränger och lägger ut paket med bomber. Men historien är varken moderniserad eller förlagd till Norrköping.

– Platsen är Lyckeberga. Vi har inte bestämt exakt var det ligger, men om man tittar på fonden kan man ana ungefär var vi tänker oss det, säger Johan Pettersson.

Handlingen kretsar kring Lyckeberga Pensionat, där bor fjärdingsman Janne Jansson som hjälper landsfiskalen att klara upp brott. Till pensionatet kommer diverse människor: trånande kärlekspar, en före detta operastjärna och någon av gästerna kan vara en skum figur.

I titelrollen – den eftertraktade August – syns John Hedman, som har spelat teater i Knäppingsborg tidigare med Revolverteatern.

– Efter att ha spelat Fagin i "Olivia Twist" och gubben Mahon i "Den gröne ön" får jag äntligen spela förste älskare. Äntligen en roll som passar mitt ansikte! skrattar han.

– Jag får smak på den här karln och slår klorna i honom, säger Anki Wastesson som spelar pjäsens stora diva – den före detta operasångerskan Jenny Lilja.

Anki har spelat Gideon Wahlbergs lättsamma stycken på Cederdalens friluftsteater i alla år.

– Jag tycker att det är fascinerande att de gamla spelen håller än idag! Ungdomar kan komma fram efteråt och säga att de tycker det var jättekul.

Vad är svårigheten med genren?

– Det handlar om tajming på millimetern, säger John Hedman. Det kan nästan vara svårt att repa fram. Sedan är det samspel också, där måste man hjälpa varandra.

I kväll är det äntligen dags för publiken att strömma till det vita partytältet på den gemytliga innergård som föreningen väljer att kalla för teatertorget.

– Knäppingsborg är fantastiskt fint! Jag hade gärna sett mer av den miljön och använt husen som är här. Men nu har vi ett tält som skyddar oss från den svenska sommaren. Kan vi inte vara ute så får vi bygga ute inne. Men till skillnad från tidigare år är det åtminstone genomskinliga väggar, så man ser ju i alla fall delar av omgivningen, säger Johan Pettersson.

Hur funkar spelplatsen?

– Vi får se. Det är mycket ljud att samsas med, sorl från krogarna och trafik på Gamla Rådstugugatan. Vi har ju inte heller förstärkt tal, utan det är akustiskt rakt ut.

Anki Wastesson berättar under Folkbladets besök på tisdagskvällen att de nu är i ett skede i repetitionsarbetet då de nästan själva har förlorat känslan för vad som är kul och riktigt längtar efter publik.

– Vi har ju kört sedan i mars. Då tyckte vi att allt var jätteroligt, men det har vi nästan glömt nu. Nu behövs lite publik, man behöver höra lite skratt! säger hon.