Redan den 8 september drar Kvartersteatern i gång med "Huset som Rut glömde" i Tredje Kammaren på Teater Bråddgatan 34, en absurd och rolig uppgörelse med den duktiga flickan.
– Den spelades i våras och gick så himla bra så den kände vi att vi ville fortsätta med, och så fick vi ihop det. Det är en ganska liten ensemble, det är bara fyra personer, så det gick att förlänga, säger Frida Nyström, regissör och verksamhetsansvarig på Kvartersteatern.
– Nästa grej efter det är en uppsättning som jag gör januari – februari som är jättespännande. Den heter "Mi-Mis sexuella liv". Det är en modern pjäs som bland annat har satts upp på Ung scen/öst för ett tag sedan. Jag såg den där, en jätterolig och jätteviktig pjäs. Den handlar om kvinnans sexualitet och hur den kontrolleras.
I pjäsen får man följa en ung tjej, Mi-Mi, från att hon är sex år till hon är i 30-årsåldern och ska gifta sig, genom flera relationer som hon har. Parallellt får man följa jungfru Maria som försöker förstå hur det gick till när hon blev gravid och vad Gud egentligen ville med henne.
I mars sätter Frida Nyström upp Ibsens "Vildanden". Hon kallar det för det sista coronaprojektet, för det är den sista av de uppsättningar som pandemin satte stopp för, och som nu kan spelas. Tre föreställningar hann man bara med under våren 2020 innan den fick läggas ned.
Och i april är det dags för "Metropolis", en nyversion av Sofia Fredén fritt efter Thea von Harbous roman med samma namn. Regisserar gör Isak Lindberg.
– Det kommer att vara en väldigt stor ensemble. Den utspelar sig i en dystopisk framtid där det finns en elit och arbetare. Den är lite åt Hungerspelshållet, säger Frida Nyström.
– Sedan avslutar vi i maj med "Himmelrikets nycklar". Det är Strindberg, och en pjäs som jag faktiskt också har gjort förut, men det var 15 år sedan, och då hade vi helt andra förutsättningar. Det har alltid varit en favorit, och jag har alltid känt att någon gång vill jag göra den igen, med lite bättre förutsättningar, säger Frida Nyström.
– Det blir en dansteater, med en stor ensemble och många dansare. En jätterolig pjäs, typ ett sagospel. Den är väldigt mäktig, man reser runt till en massa platser, och man reser genom historien och träffar historiska figurer. Den är självironisk, det är lite metakänsla över den.
Det är Kvartersteaterns största uppsättning det här spelåret.