Det Àr dagen före premiÀr och Jonas Hassen Khemiri har ingen aning om vad han kan vÀnta sig. Med sina tidigare pjÀser var han betydligt mer delaktig, men under arbetet med "Eld" har han befunnit sig pÄ andra sidan Atlanten och stÄtt utanför arbetet. För ett kontrollfreak som han kÀnns det skönt att slÀppa taget, förklarar han.
ââJag ser fram emot att sitta dĂ€r helt ren.
För regin svarar AntĂș Romero Nunes, som tidigare har regisserat Khemiris pjĂ€ser i Tyskland. "Eld" blir hans första möte med den svenska teaterpubliken â och med det svenska sprĂ„ket.
ââJag vet faktiskt inte hur de har gjort, men det verkar som att de har haft kul i alla fall. Jag tror att en viktig del av teaterarbetet Ă€r att försöka hitta fram till nĂ„gon sorts sanning och kĂ€nsla av autenticitet. Jag tror att bĂ„de du och jag skulle kunna förstĂ„ om nĂ„gon talar sanning eller hittar pĂ„, Ă€ven om vi inte förstĂ„r sprĂ„ket, sĂ€ger Jonas Hassen Khemiri.
"BrÄkig" pjÀs
PjĂ€sen handlar om ett gammalt kompisgĂ€ng i begynnande medelĂ„ldern, som möts i skogen för att tillsammans brĂ€nna upp symboler för saker som de vill förĂ€ndra och lĂ€mna bakom sig â en ritual som fĂ„r explosiva konsekvenser.
ââNĂ€r vi pratade inför det hĂ€r tĂ€nkte jag att jag gav elden som en present till AntĂș, men dĂ„ berĂ€ttade han att eld Ă€r det svĂ„raste som finns att göra pĂ„ teater. Jag tĂ€nkte bara att det skulle vara lĂ€tt och kul att leka med brandlarm och röklukt, men tydligen Ă€r det vĂ€ldigt svĂ„rt att fĂ„ till en trovĂ€rdig eld pĂ„ scen, sĂ€ger Jonas Hassen Khemiri.
Han beskriver pjÀsen som den "brÄkigaste" han har skrivit. Den blev klar redan 2019, men sedan skrev han om den flera gÄnger innan pjÀsen antog sin slutgiltiga form.
ââDet Ă€r nog den som jag har skrivit klart flest gĂ„nger. Men det Ă€r nĂ„gonting med den processen som ocksĂ„ Ă€r helt i linje med vad pjĂ€sen handlar om. Det handlar om fyra personer som Ă€r desperata för att förĂ€ndra sig men som inte riktigt lyckas och i desperation tar till elden.
BrÀnner lappar
Rollfigurernas ritual har en förlaga i verkligheten. PÄ nyÄrsafton sedan mÄnga Är brukar Khemiri och hans fru bjuda in sina middagsgÀster till att brÀnna lappar med ord pÄ sÄdant som de vill slippa under det kommande Äret.
ââVi tar det vi vill lĂ€mna bakom oss och sĂ„ eldar vi upp det, typ pĂ„ balkongen med vĂ€rmeljus. Det har varit en tradition som vi har gjort lite pĂ„ skoj. Men de dĂ€r orden som man vĂ€ljer att skriva ner i slutet av ett Ă„r sĂ€ger vĂ€ldigt mycket om vad de har brottats med, sĂ€ger han.
ââAlltsĂ„ det Ă€r inte en riktig ceremoni dĂ€r vi har pĂ„ oss hattar eller sĂ„, tillĂ€gger han.
"Trivs i Brooklyn"
För första gÄngen i livet bor Jonas Hassen Khemiri pÄ hotell i Stockholm. Senaste Äret har New York varit hans nya hemstad tack vare ett amerikanskt biblioteksstipendium. I vistelsen ingÄr en egen arbetsplats för att göra research pÄ New York Public Library för en bok.
ââDet handlar lite om relationen mellan Stockholm och New York kan man sĂ€ga. Det handlar om tre syskon som har en familjemyt som Ă€r kopplad till skyskrapor i New York. Jag kĂ€nner vĂ€ldigt starkt att jag mĂ„ste Ă„ka tillbaka och bli klar med den.
Miljöombytet, eller om det Àr skrivandet, har gjort honom gladare Àn pÄ lÀnge. Han utesluter inte att stanna kvar i New York.
ââJag har faktiskt aldrig varit sĂ„ lycklig som under de senaste tio mĂ„naderna. Men jag vet inte vad det beror pĂ„, om det beror pĂ„ att den hĂ€r boken gör mig lycklig eller att barnen trivs i sin skola i Brooklyn, eller att jag varje morgon haft tillgĂ„ng till det hĂ€r fantastiska biblioteket.