”Jag har alltid fascinerats av starka kvinnor”

Håret med silvervita stråk är uppsatt i en ordentlig knut och hon bär en syrenfärgad klänning med spetskrage. När vi möter Carina Perenkranz på Café Kuriosa är hon redan i sin Selma Lagerlöf-roll – för fotografens skull. Hon berättar att föreställningen "Jag – Selma" är något av ett hjärteprojekt för henne, liksom Willy Russells monolog "Shirley Valentine" också var det.

– Jag har alltid fascinerats av starka kvinnor. Hon måste ha varit så stark, för samtiden förstod ju att hon levde med kvinnor, men man brydde sig inte så mycket om det, säger Carina Perenkranz och påminner oss om att hon tidigare har lyft fram kvinnliga humorister i showen ”Från Julia Caesar till Babben Larsson” och gett Astrid Lindgrens älskade barnböcker liv på scenen.

– Selma har så mycket svärta, så kanske har jag inte riktigt vågat tidigare. Men nu i samband med att tjugan försvinner så tänkte jag: ”Nu är det ju aktuellt!”

Carina Perenkranz fastnade för Agnes Elers-Jarlemans pjäs från slutet av 90-talet, skrivet på beställning och anpassad för gymnasiet. Men Carina Perenkranz tycker att föreställningen passar alla åldrar. Lika väl som i skolorna kan den spelas på ålderdomshem, som soppteater eller i bygdegårdar.

Monologen är knappt en timme lång och börjar med att Selma Lagerlöf kommer in på scenen med en resväska – och undrar om någon har en tjugolapp.

– Sedan kan man också tycka att: "Ja, hon fick komma på en sedel, men då blev det minsann tjugan, precis som Astrid Lindgren. Medan gubbar är på 1000-lappen och 500-lappen". Men om man ska tänka positivt – hur många har hållit i en tusenlapp och hur många har hållit i en tjuga? Det är så gott som alla!

I pjäsen blickar författarinnan tillbaka på sitt liv och berättar öppenhjärtigt om sina livsval, minnen och sitt författarskap.

– Hennes stora sorg i livet var att hennes pappa var alkoholist och Mårbacka fick auktioneras ut. Det är inte förrän hon får Nobelpriset som hon kan köpa tillbaka Mårbacka. Även om hon blev berömd under sin livstid så fanns alltid en längtan att återfå Mårbacka.

Minnena går även tillbaka till barndomen, och Carina undrar över varför Selma och hennes syskon fick sova ensamma uppe på vinden i Mårbacka.

– Tänk att de inte fick bo med sin mamma och pappa. När hon är tre år upplever hon ju också att hon inte kan ta sig ur sängen själv. Hon blir lam för ett ögonblick men blir då underbart buren och får bära de finaste klänningarna.

– Men som med alla paradis så har det ett slut. Ormen hette Gerda, och var hennes nya lillasyster. Då fanns det inte längre tid att bära på Selma och pyssla om henne på samma sätt. Lillasyster fick allt fokus.

I den väska författarinnan bär med sig i föreställningen finns betydelsefulla föremål så som en bild av hennes älskade barndomshem, ett par skorna med olika höga klackar och ett fotografi av farmor.

– Som hon säger själv, egentligen är det farmors gamla berättelser som hon återberättar. Många ville att hon skulle skriva om samhällsfrågor som prostitution eller historiska personer som Napoleon, men hon ville skriva om sådant som låg henne nära.

Carina Perenkranz förknippas framför allt med revy, komedi och fars. Men hon har länge haft en längtan efter mer seriösa roller, vilket har blivit möjligt efter tiden med Skandiateatern.

– När jag och Pontus Helander släppte Skandiateatern för tre år sedan sa vi att vi skulle göra saker som vi vill göra. Pontus vill bli samtalsterapeut och det här betyder mycket för mig. Nu behöver jag inte längre tänka så mycket på att debit och kredit ska gå ihop. Då får jag väl leva på vatten och skorpor ett tag. Men mitt konstnärskap är viktigt för mig.

Till sin hjälp i arbetet med pjäsen har hon regissören Ulf Pilov, känd från Tjechovensemblen i Vaxholm och Stockholm.

– För mig var det naturligt att ha någon från den klassiska teatern. Jag vill utvecklas. Att vara rolig är svårt, men att vara naturlig är lättare. Det handlar mer om att jag inte har vågat.

"Jag – Selma" spelas på Lilla Teatern i Norrköping den 17 och 20 december. Däremellan ges två föreställningar på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm, den 18 och 19 december. Nästa år åker föreställningen ut på turné med Riksteatern.