När Robert Icke och Duncan Macmillans dramatisering av 1984 hade premiär på Almeida Theatre i London 2014 blev den en succé. Pjäsen är ny, men är ändå väldigt originaltrogen, tycker Sara Giese, som regisserat uppsättningen med nypremiär i kväll.
– Det som är så bra med den här dramatiseringen är att den tar fasta på kvalitén av att läsa den 70 år gamla boken idag. Känslan av hur dåtidens framtidsdystopi speglar vår samtid, säger regissören Sara Giese.
Uppsättningen är ett samarbete mellan Riksteatern och Östgötateatern. Pjäsen har hunnit turnera i Sverige under hösten och har spelats i Linköping. Initiativet till den kommer ifrån Måns Lagerlöf, tidigare konstnärlig ledare för Ungs scen/öst, där också regissören Sara Giese började sin karriär med teater för unga.
– För mig var det en jättebra arbetsplats och Måns och jag har fortsatt samarbeta. Jag sökte mig dit som ganska nyutexaminerad, för jag är intresserad av nyskrivet och ville göra föreställningar för en ung publik.
Hon läste George Orwells roman när hon var 19 år.
– Jag upplevde den som helt omvälvande.
Vad tycker du om den idag?
– Det är svårt att tycka något om ett verk som är en sådan stark referens. Den har inkorporerats med vårt språk och hela vårt sätt att tänka.
Framtidsåret 1984 ligger idag över 30 år tillbaka och romanen skrevs för snart 70 år sedan. Men George Orwells roman gjort ett avtryck till våra dagar – inte minst i språket där romanen har gett oss begrepp som minneslucka, storebrorssamhälle och nyspråk.
En del anser också att framtidsdystopin har kommit ikapp oss. I vårt samhälle lämnar vi numera digitala fotspår, dna och övervakas med kameror.
– Orwell har fått rätt i sin skildring i vissa delar, om man tänker på digitalsamhället med skärmar och interaktion med dem, säger Sara Giese.
– Man kan nog också säga att tankarna om en totalitär stat känns ganska nära förestående med de bruna vindar som blåser över Europa idag.
– Samtidigt är pjäsen inte samtidsbaserad, utan man har behållit en abstraktionsnivå som tillåter publiken att tänka själv. Den speglar något som kunde vara då, nu eller framtid. Sedan finns självklart blinkningar till vår egen tid i gestaltningen, fortsätter hon.
Varför ska man se föreställningen?
– Det är bra teater och jävligt viktiga frågor, sedan är den ganska rolig också.