”Kommer din älskare i eftermiddag?” undrar maken Richard sakligt vid frukostbordet. Av hustrun Mary får han ett uppriktigt ja. Lugnt och sansat går han sedan till jobbet. ”Hade ni trevligt?” undrar han så vid hemkomsten. ”O, ja!” svarar hustrun förnöjt.
Det är svårt att inte få höga förväntningar när manus verkar så framstående, men teatereleverna Sarah Stjärnerstrand och Daniel Blomberg gör mig positivt överraskad. De har knappt gått ett år på Marieborgs teaterlinje som fyller femtio i år, men för ändå tankarna närmare proffs än amatörer. Det är bara nyanser som fattas.
Stjärnerstrand är både vacker, förförisk, elegant och pillemarisk i rollen som den otrogna hustrun. Och Blomberg har den perfekt snustorra framtoningen som krävs för en trovärdigt älskvärd men sexuellt otillräcklig man. Samtidigt är det bara en skinnjacka som behövs för att få honom att osa självsäkert sex i rollen som äktenskapsförbrytare. För ja – älskaren är gift han också. Och den till synes oskyldiga Richard? Han roar sig med en hora.
Scenografins upplägg är märkbart genomtänkt. Relationsdramat utspelar sig till störst del inom hemmets fyra väggar. Passande och medryckande musik flödar vid valda tillfällen ur en högtalare. Den bidrar tillsammans med ett arkaiserande språkbruk till både den äldre tidsandans känsla och den passionerade stämningen. Inte visste förresten jag att teaterelever kunde dansa så bra!
Älskaren innehåller oväntade vändningar och innovativa lösningar. Den är komisk, men skrapar också på den allvarsamma frågan om monogamins komplexa vara. Är den ett måste för att kärlekens ideal ska uppfyllas? Och vad gör egentligen svartsjuka med oss? Vem är fri och vem är fängslad? Marieborgs teaterelever briljerar och visar att deras plats i Norrköpings Scenkonstfestival verkligen är välförtjänt och sevärd.