Han är en av Egyptens mest uppmärksammade regissörer och dramatiker. Vanligtvis tar det Ahmed El Attar mellan ett halvår och ett år att göra en pjäs – men på Dramaten har processen komprimerats till tre månader. I november kom han till Sverige med två av ett trettiotal scener färdigskrivna.
– Berättelsen är som en matta som jag väver under tiden. Det är en ångest för skådespelarna, för de vet inte vart de är på väg och det gör inte jag heller först. Jag vet hur historien ser ut men inte hur den ska berättas, säger Ahmed El Attar.
En av anledningarna till att han tackade ja är hans stora förtroende för teaterchefen Mattias Andersson, som han följt under en längre tid.
– Och så är det ju Dramaten, en av de största teatrarna i norra Europa. Så det är jättekul att arbeta på en sådan plats, säger han.
Om rika familjer
"Maktens diskreta charm" handlar om en syrisk kvinna och en svensk man som blir kära. Deras två välbeställda familjer möts för första gången när paret gifter sig. Båda släkterna är till en början skeptiska – tills de inser att de delar en passion för pengar. Ahmed El Attar skriver ofta om rika familjer. Han kommer inte från en sådan bakgrund själv men har gått på privatskola och gifte sig in i en förmögen familj.
– Så jag har levt med sådana människor i hela mitt liv, konstaterar han.
Familjens inbördes maktrelationer är ett tema han ständigt återkommer till. Det speglar också människors uppfattning av och relation till makten, anser han.
– I totalitära regimer där fadersfiguren är den med makt är det vad folk reproducerar i relationen till den politiska makten. Och det intresserar mig.
Han säger att han inte gör politisk teater – men medger att det finns mycket politik i hans pjäser. Samtidigt har det politiska systemet i Egypten hindrat fria uttryck de senaste 30 åren, enligt El Attar, vilket gör att det bitvis är tufft att arbeta med teater där. Ekonomiskt har situationen också blivit mycket värre efter revolutionen 2011.
– Covid hjälpte inte heller. I många länder fanns stöd till teatern men i vårt land och i övriga arabländer fanns ingenting. Folk bytte yrke och lämnade teatern.
Tror de är förmer
Själv är Ahmed El Attar en viktig kulturkraft i Egypten, han driver en oberoende teater, anordnar landets största festival för samtidskonst och har startat en digital plattform för att sprida samtida arabisk teater. Nu växer teaterscenen i Egypten igen, men ett av problemen är att landet saknar ett ekosystem för scenkonsten, framhåller han.
– Man drar inte in pengar med teater. Man spenderar mycket utan att få något tillbaka — eller det du får är det värde som teatern ger till samhället.
Själv är Ahmed El Attar nöjd över att pjäsen blandar kulturer och språk men utan att direkt handla om rasism eller flyktingproblematik. De ämnena är visserligen viktiga, understryker han men anser att vi behöver fler bilder än vad som syns på nyheterna.
– Det är alltid bra att öppna fler horisonter i våra samtal och inte bara fokusera på ett ämne. Det finns många aspekter av livet och relationer som folk inte känner till om varandra och som kan ändra våra uppfattningar.
Han vänder sig också emot idén att vissa kulturer är mer värda och blir "väldigt bekymrad" när människor tror att de är överlägsna andra, på grund av exempelvis kultur, religion eller hudfärg. På frågan om båda familjerna i pjäsen tycker att de är förmer skrockar han.
– Så klart. Alla tänker att det är de andra som är dåliga. Det är viktigt att inse att vi alltid tror att den andra är rasist eller har fördomar. Men det har vi allihop.
Fördomar och klichéer
Mest utmanande var det kanske för Ahmed El Attar att skildra den svenska familjen och han skrev dialogen med dramatikern Felicia Ohly. Samtidigt slår han fast att det inte är en social studie han gör.
– Det handlar om klichéer. För man har fördomar utifrån klichéer, inte utifrån vilka människor verkligen är. Folk tänker att araber är terrorister, okunniga och våldsamma och att svenskar är kalla och arroganta. De vanliga dumheterna, säger han och ler.