Ett naturtema med inslag av svensk melankoli, så sammanfattar konsthallschefen Mårten Castenfors årets upplaga av Liljevalchs traditionella vårsalong. Och visst grönskar det i Stockholm redan i januari: svensk sommar, fågelholkar och naturfärger är återkommande inslag bland de 230 utvalda verken. Men framför allt är det naturmaterialen som dominerar årets utställning.
– Det är oerhört mycket trä och ull i år, flera av verken lever och vibrerar, säger Mårten Castenfors.
Ett exempel är Christina Langerts ”From circle to square”, ett flottliknande trägolv i massiv ek som upptar ett helt rum. I nästa sal förstärks tematiken ytterligare av Thomas Temptes mosaiktavlor i trä och Fredrik Anderssons handsnidade soffbordsdesign. I bakgrunden svävar Alena Törnbergs interaktiva ullskulptur ”Dimman” fritt i rummet, där besökarna bokstavligt talat kan försvinna in i dimman och höra konstnären viska till dem.
– Med textiler hittade jag ett sätt att översätta mitt måleri till tre dimensioner. Tanken är ljuden ska skapa en lugnande effekt på den som lyssnar, jag har bland annat inspirerats av hypnosterapi, säger Alena Törnberg om verket.
För melankolin står bland annat Niki Lindroth von Bahrs ”Ghost cat”: en tre meter hög mardrömskatt som tornar över besökaren likt en Norénsk vision av den kinesiska lyckokatten. Även övergivna bilar, sopberg och Kung Ubus dödshov återfinns i vårsalongen detta år.
Där det svenska kulturåret har präglats av ett starkt politiskt intresse inom såväl musik som film och teater, är samhällsintresset desto svagare inom konsten. Åtminstone bland de 2 335 konstnärer som ansökt till årets utställning, enligt Mårten Castenfors.
– Vi lever ju i en värld som nästan håller på att kollapsa, så någonstans blir det lite konstigt att vi inte ser mer av den skräcken representerad i konsten. Men många av de som söker är svenska medelklasskids som går på konstskola, de verkar vara intresserade av andra frågor, säger konsthallschefen.
Undantaget i sammanhanget är också ett av utställningens mest iögonfallande. Karola Messners målning ”Världsteater” är vårsalongens överlägset största verk. Tavlan föreställer en enorm scen som expanderar ut mot ramarna, där varje ny kuliss representerar en tidsepoks största konflikter.
– Verket visar de mänskliga konflikterna från 4000 år före Kristus fram till i dag. Öst-väst-konflikten står i fokus, en konflikt som vandrat ner genom generationerna. Vi i väst var ju en gång i tiden dessa ”gräsliga invandrare” som vi är så rädda för i dag. Jag står inte på någons sida, utan ser det som ett stort mänskligt problem, säger Messner om verket.
Sedan starten 1921 har vårsalongen varit en pendelrörelse mellan den folkliga och professionella konsten i Sverige, och har med åren blivit Liljevalchs viktigaste publikmagnet. Senast 2014 slogs ett nytt publikrekord med 76 000 besökare. Om två år ska konsthallens nya tillbyggnad stå färdig, vilket innebär ytterligare 2 400 kvadratmeter yta. Men enligt Mårten Castenfors finns inga planer på att vårsalongen ska bli större än vad den redan är. I stället kommer man att hålla en annan utställning parallellt:
– Det kommer kunna lura folk från det publika till den lite mer klassiska konsten. På sikt vill vi ta annan position i Stockholm än den vi har i dag. (TT)