Mauro är tillbaka
Mauro Scocco är tillbaka som soloartist. Ratata-doftande singeln "Kall stjärna" från nya albumet "Herr Jimsons äventyr" har redan blivit en hit. Men de som hoppades på en återgång till åttiotalssoundet blir besvikna.
Efter att ha koncentrerat sig på att skriva åt andra ett tag, släpper nu Mauro Scocco en ny soloskiva. "Herr Jimsons äventyr" släpps den 28 september. Foto: Henrik Montgomery/Pressens Bild
Foto:
Men nu är det dags för en egen platta, "Herr Jimsons äventyr", som släpps den 28 september.
- Jag tyckte jag hade spänt bågen ganska hårt på förra plattan. Så jag insåg att jag inte kan göra en platta som liknar den, jag måste ta en ny väg. Och det tycker jag att jag lyckades med. Men det tog en stund, säger han.
Spretigt
Singeln "Kall stjärna", som redan roterar varv efter varv på radio, har fått många gamla Ratata-fans att vädra åttiotalsluft. Men kanske blir de besvikna. För de övriga låtarna skiljer sig rätt rejält från det luftiga soundet i "Kall stjärna". Man kan kalla det bredd, men man kan också kalla det spretighet. Bara att välja.
- Det finns väl några låtar i mitten på skivan som närmar sig någon sorts koncept. Men jag har svårt för det där med koncept. Efter ett tag blir jag bara motvals, säger Mauro Scocco och fingrar lite på sina solglasögon på skrivbordet.
Själv tycker han snarare att "Herr Jimsons äventyr" är "engelsk", till skillnad från förra plattan som han beskriver som mer "amerikansk".
- Det är mer stämningar, inte så mycket linjärt berättande, förklarar han.
Blivande klassiker
Texterna på "Herr Jimsons äventyr" är av klassiskt Mauro-snitt; känslosamma, stundtals banala men alltid berörande. En av dem står ut mer än de andra: öppningsspåret "När det otänkbara händer". En låt om en plötslig kris, ett oväntat dödsfall, som mycket väl kan bli en klassiker.
- Den är inspirerad av hela det här tsunami-helvetet. Jag menar, fyra personer i en familj åker på solsemester och en kommer tillbaka - hur dealar man med det? Går det att gå vidare? Vad gör man?
Nej, säger han, han har inga egna erfarenheter av det slaget. Och nej, hans texter är inte självbiografiska. Det är annars lätt att tro. De har nästan alltid karaktären av personliga upplevelser eller bekännelser.
- Det är ju alltid summan av mina erfarenheter som är källan till det som kommer ut. Jag brukar säga att jag skiljer på personligt och privat, och jag vill inte utforma texter som hemma hos-reportage.
Att han inte behöver ösa ur sitt eget liv för att skriva personligt är väl dokumenterat. Han har försett så vitt skilda artister som Rikard Wolff, Totta Näslund, Plura och Peter Jöback med låtar. Många gånger djupt personliga låtar.
Hur skriver man en personlig låt åt någon annan?
- Dels finns det vissa grundläggande, allmänmänskliga saker som alla går igenom: separation, ensamhet, gemenskap. Det finns en grundpalett av känslolägen som de flesta har varit med om.
- Men i bästa fall har man ju fått en kontakt med den man ska skriva åt. Det bästa exemplet är kanske Peter Jöback. Han kom hem till mig och berättade om sitt liv, sin barndom och sin bakgrund. "Ta det här och skriv låtar om det" sa han.
Hemliga projekt
Och framtiden då? Han håller just nu på med två "hemliga projekt", där han både är artist och producent. Annars verkar han rätt nöjd med sitt professionella liv: dels soloartist, dels låtskrivare, dels skivbolagsdirektör.
- Jag gillar den balansen som jag haft hittills. Men ibland känner jag att det finns en lockelse i att göra något helt instrumentalt eller i alla fall något utanför popens ramar. För det finns ju vissa regler i popgenren. Man kan ju inte göra en timmes valljud och ett munspel.
Så jobbar vi med nyheter