”Jag hade turen att överleva”

Fem år gammal blev Özz Nûjen vittne till hur hans far, som tillfångatagits och torterats när han kämpade för kurdernas rättigheter, slängdes ned från en militärjeep i Kurdistan. Han såg hur hans farmor misshandlades av militärer, hur familjens hem varje dag genomsöktes.

Åtta år gammal flydde Nûjen tillsammans med sin mor och sina fyra syskon från Kurdistan till Sverige och Rinkeby i nordvästra Stockholm.

Upplevelserna i barndomen har satt djupa spår i ståuppkomikern, och hans dag i lördagens ”Stjärnorna på slottet” i SVT kretsar kring dessa.

– Jag vill visa hur det kan vara. Hur det är att behöva fly, säger Özz Nûjen, som gång på gång under samtalet betonar att han varit lyckligt lottad.

– Jag hade turen att överleva. Även om det jag har upplevt uppfattas som traumatiskt av vissa så är det inte i närheten så traumatiskt som det som folk upplever i dag, i Syrien, i Irak, på båtarna över Medelhavet.

De övriga deltagarna i SVT:s serie, Helena Bergström, Rikard Wolff, Örjan Ramberg och Harriet Andersson, blir märkbart drabbade av Özz Nûjens berättelse.

När han tar med dem ut på en äng där han iscensätter familjens flykt över ett minfält mellan Turkiet och Syrien brister det för Helena Bergström, som kryper ihop med händerna för ansiktet och gråter så att hon skakar.

– Jag ville inte skada någon eller göra någon illa. Jag ville bara konkret visa hur det är för väldigt många, berättar Nûjen, som inte var beredd på de häftiga reaktionerna.

– Jag blev ledsen över att hon blev så ledsen. Men hon har tackat mig otaliga gånger för upplevelsen, hon har blivit en erfarenhet rikare. Och jag tackar henne för att hon är en sådan fin människa som tog det på det sättet.

Komikern, årets yngsta deltagare, har fått kompisar för livet tack vare ”Stjärnorna på slottet”. Han kommer alltid att minnas mötena på slottet med värme.

– Vi lever i ett samhälle där man pratar om varandra och inte med varandra. Vi pratar om gamla, om barn, om flyktingar, om homosexuella, om handikappade... Men vi pratar nästan aldrig med dem. Men så fort man börjar prata med varandra så kommer man varandra mycket närmare.

Han känner sig ”stolt och hedrad” över att ha fått göra programmet tillsammans med fyra stora kulturpersonligheter.

– Det de har upplevt gjorde mig ödmjuk inför hur mycket jag har kvar. Jag måste fortsätta att kämpa, fortsätta leverera och hålla så hög nivå som jag kan. (TT)