Harriet Andersson hymlar inte

Hon har kristallklara minnen från sin barndom på 1930-talet i Stockholms innerstad. Hur hon som fyraårig filmälskare sträckte sig för att nå till biljettluckan på biografen. Söndagsskolan. En älskad moster. Men också många dystrare stunder, som när hennes mor höjde näven mot henne och straffade henne med riset tills den lilla flickan fick blåsor.

– Det var som det var. Jag fick inte stryk stundligen och dagligen. Men riset satt där det satt, berättar Harriet Andersson för TT över telefon.

Filmstjärnans avsnitt av "Stjärnorna på slottet", säsongens sista program, handlar till stor del om relationer. Och hennes allra första relation var den till en olycklig mamma.

– Jag förstår ju hur hon mådde egentligen. Hon hade det jobbigt i sitt liv och fick börja arbeta tidigt. Det kan inte ha varit lätt, menar skådespelerskan, som i programmet med lugn och stadig röst berättar om både traumatiska och våldsamma händelser under uppväxten.

De övriga deltagarna reagerar starkt på den snart 83-åriga stjärnans berättelser. Själv ältar hon inte, säger hon.

– Det är ingenting som har skadat mig. Özz (Nûjen, reds. anm) säger att "det är så synd om Harriet", men nu är det ju inte synd om mig. Det är ingenting jag har gått och grubblat över. Absolut inte.

Anderssons kärleksrelationer med kända män avhandlas förstås också i programmet. Hon berättar om förhållandet med Jörn Donner, förlovningen med Per Oscarsson, affären med Ingmar Bergman, den stormiga relationen med Gunnar Hellström, dottern som hon fick under äktenskapet med lantbrukaren Bertil Wejfeldt, och förhållandet med Jörn Donner – igen.

När hon talar om Donner blir tonfallet mjukt. Kärleken i hennes liv. Även om den inte varade livet ut.

– Det är hemskt svårt att beskriva. Jag hade väldigt roligt med honom.

Livets allra mest privata händelser tas upp – på bästa sändningstid. Harriet Andersson berättar att det blev så naturligt när kollegorna satt och pratade som goda vänner.

– Det var ett väldigt fint gäng jag hade. Jag tyckte att vi tog hand om varandra på ett fint sätt. Sedan var det en bra åldersstege. Özz som är 39, Helena 50, Rikard 56, Örjan 66... Och så jag – gammal, säger hon med ett skratt.

Tittarnas reaktioner är hon inte orolig för.

– Har man gjort det så får man väl stå för det, och efter ett par dagar är det bortglömt.(TT)