Hyllad debutant vågar vara svag

Fyra av fem i Aftonbladet, fyra av fem i Dagens Nyheter, fem av sex i Svenska Dagbladet. Full pott i Värmlands Folkblad. I ärlighetens namn har det delats ut en och annan trea också, men med sitt debutalbum "Live another day" lyckades Beatrice Eli leva upp till förhandshajpen.

Hennes snabba genombrott har inneburit ett erkännande av såväl kritiker som fans.

– Jag pendlade mellan att tycka att skivan var asgrym och att tänka att alla kommer att hata den. När recensionerna kom in var det nästan overkligt att andra kunde tycka att den var så bra. Sen är det ännu roligare att jag känner att min publik har lyssnat på skivan och tycker om den. Det är en känsla som går att få in kroppen och det är mäktigt som fan, säger Beatrice Eli.

När TT träffar henne ger sångerskan intryck av att vara tillfreds. Så har det inte alltid varit. Arbetet med debuten pågick under flera år och tog hårt på Beatrice Eli.

– Jag var bra på att förtränga saker och må halvokej. Till slut slog det ner och jag mådde skitdåligt. Då tvingade mina vänner mig till psyk för att få tabletter. Jag började äta antidepressiv medicin och blev lyckligt förälskad. Skivan är skriven före det, säger hon med ett skratt.

Beatrice Elis musik har beskrivits som en mix av dubstep och klassisk soul. Där ryms ett mörker och en självutlämnande patetik som på ett paradoxalt vis uttrycks med ett upproriskt och livsbejakande "fuck you".

Texterna präglas av hopplös kärlek, vilsenhet, längtan och sex. Universella ämnen, men Beatrice Elis låtar tycks ha hittat en specifik publik.

– Jag kanske är dum i huvudet, men jag hade inte fattat att det finns så här mycket grymma unga tjejer.

Samtidigt är hon inte förvånad.

– Jag har valt att inte prata till killar i intervjuer och i mina låtar. Jag exkluderat män från mitt samtal för jag ville verkligen ge det här till andra tjejer. Det mesta i vår kultur riktar sig till män och det här är mitt sätt att visa att "jag tänker bara på er när jag spelar den här låten".

Beatrice Eli berättar att hon trots det även lockar "överraskande många killar". Kärlek, ångest, sex och uppror tillhör populärmusikens stora teman. Vad som skiljer Beatrice Eli från många andra är snarare hennes tilltal.

– Jag har valt att inte dölja att jag är lesbisk, vilket på en gång förändrar synen på huvudpersonen i låtarna.

När hon 2012 släppte ep:n "It's over" ville en tidning intervjua henne för ett uppslag om "starka kvinnor", ett begrepp som Beatrice Eli vridit på i sin musik.

– Jag är stark, absolut, men jag har också varit en liten svag skit. När den där tidningen säger att de vill skriva om starka kvinnor säger också de att kvinnor inte är starka, att jag är någonting unikt, och att om jag är svag så har jag inte rätt att vara med i deras tidning. Därför har jag tillåtit mig själv att vara svag, säger hon.

Trots att "Die another day" fortfarande är rykande färsk har Beatrice Eli redan börjat arbeta på en uppföljare. Debutskivan fyllde hon med alla de osorterade erfarenheter som hon dragit på sig under sitt 27-åriga liv. Hon är fullt medveten om hur vanskligt det kan vara för en konstnär att bli lycklig.

Blir uppföljaren ett svenskt svar på Biggies det är synd om mig för jag är kändis och miljonär-låt "Mo money mo problems"?

– Den låten har jag redan skrivit, skrattar hon, men fortsätter med större allvar:

– Jag började sitta i studion den här veckan och var faktiskt skitskraj för att jag inte skulle ha någonting att säga förutom en massa gulligull. Men jag har tydligen mycket att säga, även om jag tror att det blir en annan ton nästa gång. (TT)