Visar bohag med obehag
Rummet är avgörande för Klara Lidéns konst. På Moderna museet barrikaderar hon en korridor med hela sitt bohag. Möblerna, spisen, till och med sina gamla hockeyrör har hon flyttat dit i hopp om att förmedla en ny blick på våra prylar.- Man kan ju tro att jag är en friluftsmänniska, säger hon med en nick åt skridskorna på skohyllan.
Även om Klara Lidén flyttat hela lägenheten till Moderna försvann det privata på vägen dit. Samlat på ett ställe känns hennes tillhörigheter mer som ett dödsbo än ett levande hem. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix.
Foto:
- Jag hittade en toalett på gatan som jag kunde ta in i stället.
Läskigt döda prylar
Ändå är det inget levande hem hon byggt upp på museet utan en samling läskigt döda prylar. "Unheimlich manöver", ungefär "kuslig manöver", är inget hemma-hos-besök utan tvärtom hela hemmet som det skulle sett ut, paketerat i ett källarförråd, eller i ett flyttlass på det där sättet som får varenda pryl att framstå som umbärlig för att inte säga meningslös. Av alla kubikmeter material är det bara en svart plastkråka på en bokhylla, liksom texten "Irak" på kylskåpsdörren som känns lite personlig. Det gör också ett handgjort kort med spöken.
- Det privata försvann på vägen hit. Jag ville se allt på ett annorlunda sätt, reflektera över de saker man lever med varenda dag.
Hur viktiga är de?
- Det är ju det som är frågan, och det är därför alla komponenter från ett hem är här. Folk kan ju känna igen sig i alla fall och kanske börja fundera över sina egna saker.
- Jag vet inte om jag kommer att ta tillbaka mina eller inte.
Hennes galleridebut i New York blev uppmärksammad av New York Times. Trots att hon ännu inte gått ut Konstfack har Klara Lidéns konst visats mer internationellt än i Sverige. I det kusliga bohaget på Moderna visar hon också en video, "Bodies of society", där hon mitt i det hem hon nu flyttat slår sönder en cykel, vilket kanske kan ses som en påminnelse om allt våld som sker bakom fyra väggar.
Generade passagerare
Just rummet är centralt för Klara Lidén som en gång började på Arkitekthögskolan för att senare gå över till konsten. I hennes video "Paralyzed" från 2003 ser man henne själv besinningslöst dansandes på ett pendeltåg i Stockholm, där medpassagerare generat tittar ner i en tidning. Men det är inte deras reaktioner det handlar om.
- Jag dansar så mycket jag kan. Det är ett verk som från början handlade om stadsplanering, om det offentliga rummet. Om vem som får ta plats, varför och med vilka medel.
Med verket Bajki öppnade hon för några år sedan egen poströrelse. För att ändra sina egna rörelsemönster satte hon upp en postlåda vid Atlasmuren i Stockholm med informationen att brev till adresser i Stockholm delades ut inom en vecka, i Europa inom sex månader och i världen inom ett år. I ett års tid delade hon ut post, ibland med hjälp av kurirer.
- Jag försöker alltid använda mig av saker som redan finns, och se vad det finns för möjligheter att utnyttja det.
"Unheimlich manöver" visas till och med 24 juni.
Så jobbar vi med nyheter