Vetenskapligt bortsorterad
Sinnesslöa, socialt odugliga, lägre stående raser. Orden känns daterade, men kategoriseringen och bortsorterandet fortsätter. Utställningen "(O)mänskligt" vill få oss att dra linjer från rasbiologer och skelettsamlare in i samtiden.
Foto: JOHAN ENGMAN / SCANPIX
Museichefen Anders Björklund konstaterar att skratt och stoj inte hör hemma i utställningslokalen.- Vi uppmanar besökarna att visa respekt och hänsyn, ty det vi nu visar var en gång levande människor och individer, säger museichefen Anders Björklund.Klassificera
Så tänkte man inte under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då de flesta av skeletten fördes till Sverige. På den tiden var vetenskapsmän, upptäcktsresande och missionärer förenade i en önskan att klassificera mänskligheten och kartlägga dess ursprung. Allt skulle jämföras och sorteras, ofta i fallande skala.På samma sätt fungerade det när Rasbiologiska institutet i Sverige på 1920-talet klassificerade 100 000 svenskar. Genom att undersöka deras kroppar (framför allt deras skallar) kunde forskarna bland annat slå fast vilken ras de tillhörde och om de bar på anlag för kriminalitet, vanartighet och sjukdom. Då var rasbiologin en vedertagen sanning - efter andra världskriget stendog den som vetenskap.Historiska fakta och personliga berättelser blandas i "(O)mänskligt". Eskil Franck, överintendent på Forum för levande historia, konstaterar att samarbetet mellan de tre institutionerna varit mycket fruktbart:- Det som förenar våra tre institutioner är principen om alla människors lika värde. Den ligger i botten för den här utställningen, det är den vi har i uppgift att på olika sätt gestalta, lyfta fram och problematisera. Och det kanske är just det senaste som blir tydligt här. När naggas principen om alla människors lika värde i kanten, när hotas den?Interaktiv utställning
Där Etnografiska utgår från sina samlingar har Forum för levande historia valt att skapa en interaktiv utställning där besökaren får söka sig fram genom utdragbara byrålådor och olika uppdrag. Här utgår man från rasbiologi, arvshygien och svensk steriliseringspolitik. Tanken är också att få den unga publik som utställningen riktar sig till att fundera över hur människans behov av att kategorisera och sortera bort yttrar sig i dag.- Vi försöker att vara så öppna som möjligt och inte skriva publiken på näsan. Men jag skulle vilja ställa frågan vad det etiskt sett är för skillnad mellan fosterdiagnostik och det man gjorde under steriliseringstiden - då man också försökte sortera bort de svaga, säger Eskil Franck.
I utställningen visas pawneeindianen Vita Rävens rikt dekorerade tunika (bilden t h). Vita Räven befann sig på 1870-talet i Sverige med ett kringresande varietésällskap. Han led dock av framskriden tbc och avled under Sverigevistelsen. Eftersom han var "medellös" och ingen anhörig krävde att få tillgång till den dödes kropp tillföll kroppen svenska staten.Karolinska institutets inspektor Gustaf von Düben, som fått höra om det exotiska dödsfallet, begärde att själv få undersöka kroppen. Han obducerade den och gjöt av vissa delar av kroppen i gips. Långt senare framkom det att von Düben gjutit av Vita Rävens huvud och torso, flått indianen och trätt huden över gipsavgjutningen.På 1990-talet återbördades Vita Rävens kvarlevor till den pawneestam han tillhört i Oklahoma.
Så jobbar vi med nyheter