Vågar karikerar sig själva - på rikets största scen
När Killinggänget begick Dramatendebut med pjäsen "Drömmen om herrön" vände de blickarna mot sig själva. Eller åtminstone karikatyrer av de offentliga bilderna av sig själva.
Foto: Sören Vilks
Den yttre handlingen får dock främst sägas vara ett ramverk skapat för att Killinggänget ska få dekonstruera sig själva, eller snarare de offentliga bilderna av sig själva. Exempelvis har stor omsorg lagts på att punktera den förvandlingskomik som gjort Robert Gustafsson så folkkär, i en smärtsam scen tvingas han skala bort tics, dialekt, talfel, grisöron och lösnäsa - fram träder en grå farbror utan egenskaper.Lokko tittar fram
Likaså görs ett stort nummer av att Andres Lokko under Killinggängets karriär varit osynlig för publiken, vilket iscensätts genom att han får bo i en skrubb vid scenens utkant, endast utrullad sporadiskt för att säga visheter likt en 2000-talets ugglan Helge.Kommer Killinggänget på Dramaten att bli en succé? Det är det redan, varje utannonserad föreställning är slutsåld. Kommer publiken att bli nöjd? Det beror på vad de förväntar sig, krogshowen "Glenn Killing på Grand" känns väldigt långt borta.Men har man bespetsat sig på en föreställning om gruppdynamik, åldrande och uppbrott där en tre-fyra humorscener av klassiskt Killingsnitt finns insprängda, tja - då har man nog kommit rätt.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!