Är det en lycka eller en tragedi att hitta sitt riktiga hemland, sin djupaste förankring, i en doft av amerikanskt sköljmedel? Den kanadensisk-vietnamesiska författaren Kim Thúy beskriver hur hon som vuxen återvänder till barndomens Vietnam men får sin starkaste hemkänsla när hon sniffar i den amerikanske pojkvännens nytvättade tröjor.
- En äldre läsare blev avundsjuk för att jag kunde vända ryggen åt Vietnam. Först förstod jag inte, men för honom var det en frihet att kunna välja en doft i stället för ett land.
Med sin närvaro fyller Kim Thúy hela hotellrummet i Gamla stan i Stockholm. Som nyutbildad advokat jobbade hon i Vietnam. Tillbaka i Montreal öppnade hon en restaurang som hon stängde efter tiotusentals diskade tallrikar och många synliga brännsår på armarna.
"En ren njutning"
I dag är hon en skrivande hemmamamma som, trots två böcker, tvekar att kalla sig författare.
- Jag tycker om det, och det är det viktigaste. Jag skrev utan tanke på publicering, det var en ren njutning, en orgasm.
"Ru" betyder vaggsång på vietnamesiska. Bäck, eller tårflöde på franska. Kim Thúy talar om sig själv som illusionist och passionerad ordälskare, och om hur hon ville att debutboken skulle ha samma ton som en tröstande vaggsång.
- Ibland skrev jag en mening och lade den i handen för att se om den kunde flyga. Jag gjorde det eftersom jag i det verkliga livet är så högljudd, jag är alldeles för mycket. Jag ville att den här boken skulle vara tyst och delikat.
I "Ru" rör hon sig fritt mellan tonåren i en kanadensisk småstad, ett flyktingläger i Malaysia och mormors gigantiska Saigonhus, fyllt av mostrar, musik, bh:ar och nordvietnamesiska kommunister.