Blir den arabiskspråkige, syriske poeten Adonis Nobelpristagare i år? Eller varför inte Salim Barakat, kurd från Syrien som skriver på arabiska och är bosatt i Skogås?
- Han är arabvärldens störste kandidat, mycket större än Adonis, säger Magnus Wiliam-Olsson, poet, översättare och litteraturkritiker som för bara några veckor sedan hörde Salim Barakat läsa sina dikter tillsammans med poeten och akademiledamoten Anders Olsson.
- Och Anders Olsson såg inte ut som att Salim Barakat skulle få Nobelpriset.
Undanskuffad
Inför torsdagens högtidliga offentliggörande har poesiälskarna åtminstone statistiken på sin sida - eller inte, beroende på hur man ser det. Inte sedan Wislawa Szymborska 1996 har Nobelpriset gått till en renodlad poet. Aldrig tidigare har poesin varit så undanskuffad, gruffade författaren och poeten Björn Håkanson förra veckan i Svenska Dagbladet. I sitt inlägg spekulerade han i huruvida Svenska Akademiens ledamöter låter sina val påverkas av vilken litteratur som möter största möjliga intresse. En kroatisk poet skulle möta burop i börssalen, framhöll Håkansson. Även formsvåra prosaister, som Elfriede Jelinek, är smörsäljare i jämförelse.
Finge förläggaren och översättaren Jonas Ellerström önska skulle priset ges till den australiska poeten Les Murrey som han själv har översatt eller till den polske poeten Adam Zagajewski. Skulle Joyce Carol Oates eller Margret Atwood få priset hoppas han att Akademien lyfter fram även deras lyrik.
Den kanadensiska poeten Anne Carson, i fjol introducerad på svenska med den kritikerrosade "Röd självbiografi", är poeten Marie Silkebergs absoluta favorit.Alla främst sätter han dock spanjoren Antonio Gamoneda (som han själv översatt) men tror samtidigt att spanskspråkiga författare har svårt att få gehör i Svenska Akademien vars ledamöter är bättre på franska.