Runtom i Stockholm syns stora transportlådor i metall, märkta "Turner Monet Twombly". Det är Moderna Museets påkostade kampanj för den lika påkostade utställningen, men faktum är att det några dagar före vernissagen ser likadant ut inne i museets största utställningssal.
Stora orangea metallårar står här och var och väggarna är än så länge ganska kala; bara en bråkdel av alla konstverk har hängts upp. Däremot skvallrar väggarnas A4-utskrifter av målningarna att mer är på gång.
Datum och leveranssätt, oftast med kurir från världens alla hörn, är viktiga och hemliga uppgifter - som absolut inte får fotograferas. Inte ens museets anställda får tillträde till lokalen utan särskilt tillstånd.
- Utställningen är helt klart en komplicerad logistisk uppgift som involverar mängder av transporter och människor, museianställda och kurirer, berättar Jeremy Lewison, utställningskurator.
Sex års arbete
Idén att föra samman Turner och Monet var Lars Nittves, som vill ha en stor utställning till Modernas jubileum 2008, möjligen med Mark Rothko som ett mer samtida namn. Jeremy Lewison, en av konstvärldens främsta experter på abstrakt expressionism, kontaktades och han föreslog i stället Cy Twombly.
Det stod tidigt klart att utställningen inte skulle bli klar till tioårsjubileet, men arbetet fortskred ändå.
Sex år senare, i juli i år, blev det klart med det sista av de inlånade verken - en Monet från Musée d’Orsay i Paris. Museet har spelat ut alla sina kort; åtminstone i första fasen handlar en utställning med så stora namn framförallt om politik.
- Men Moderna har en världsberömd samling och vi lånar ut mycket mer än många andra museer. Och lånar man ut har man också möjlighet att kräva gentjänster, berättar Jo Widoff, assisterande kurator.
Många av verken kommer från små museer, där en Monetmålning ofta är samlingens höjdpunkt och därmed svår att släppa. Trots det har gensvaret varit stort.
Åldrandets melankoli
Utställningen fokuserar på de tre mästarnas sena måleri och är uppbyggd kring teman som atmosfär, melankoli, årstiderna och eld och vatten. Jeremy Lewison guidar entusiastiskt runt bland A4-utskrifter och fraktlårar, samtidigt som den senaste leveransen, ett inlån från närbelägna Nationalmuseum, packas upp.
- Sorg och melankoli är något man känner tydligt när man blir äldre, man förlorar fler och fler runtomkring sig. Många konstnärer blir också mer intresserade av sensualitet i sina senare verk. I Twomblys konst är det erotiska alltid närvarande på ett eller annat sätt.
- Monet däremot tänker man sällan på som sensuell, men några verk här har en tydlig sensualitet. De är oljiga, fylliga och har tydliga vaginala former, säger Jeremy Lewison och fortsätter:
- Turner gjorde under hela sitt liv skisser av det kvinnliga könsorganet. Senare i livet började han måla nakna kroppar i mytologiska motiv och studier av träd i falliska former.
Ny betydelse
Det svåra är inte att locka dit publiken, det gör namnen i sig, tre av måleriets mästare. Jeremy Lewison framhåller i stället olikheterna dem emellan som den stora utmaningen, och tillgången.
- Det här är tre konstnärer från tre epoker, med tre olika stilar. Kan deras konst leva tillsammans? Vi tar en risk, men jag tror att det kan ge en poetisk upplevelse, att du kan se Monet och Turner med nya ögon.
Särskilt Monet ses ibland med en blasé blick, tror han.
- Alla vet att Monet handlar om färg, ljus och atmosfär, men kanske kan vi få publiken att också se en metaforisk betydelse.
Besökte Twombly i mars
Att Cy Twombly var rätt namn i sammanhanget kände sig Jeremy Lewison ganska säker på. När han i mars besökte Twombly berättade konstnären - som samlade på konstnärsbrev - att han hade flera brev av just Turner och Monet.
- Han kunde se länkarna mellan sin och deras konst, och föreslog själv en serie målningar av solnedgångar som han gjort. Då förstod jag att jag hade träffat rätt.