Tash Aw om den exotiska fällan
Romaner om Asien har varit en framgångssaga i flera år nu. Men den malaysisk-brittiske författaren Tash Aw värjer sig mot böcker där folk äter grön mango och somosa-piroger dagarna i ända. Hans debut "Sidenfabriken" är historien om den undflyende smågangstern Johnny Lim.
Tash Aw är trött på att folk i romaner om Asien äter grön mango hela tiden. Han är i Sverige för att prata om sin debutbok "Sidenfabriken", som utspelar sig i hans hemland Malaysia. Foto: Bertil Ericson/Pressens Bild
Foto:
Visserligen har han bott i England de senaste 15 åren. Men Tash Aw är först och främst malaysier. Hans debutbok, "Sidenfabriken", utspelar sig i Malaysia. Han talar flytande malaysiska och kinesiska, och han har framhållits som en blivande nationalskald. Men det värjer han sig emot.
- Det kan man aldrig veta. Det skulle kräva en enorm arrogans för mig att säga det. Och dessutom skulle jag behöva vara synsk. Och jag skriver ju inte för att vara en talesman för mitt folk. Jag försöker vidga mina gränser som författare, inget annat, säger Tash Aw.
Nyhetens behag
Romaner om Asien, både av asiatiska och västerländska författare, har varit oerhört framgångsrika de senaste åren: Arundhati Roy, Uzma Aslan Khan, Yann Martel, Salman Rushdie är bara några av alla de författare som skildrat Asien. Vissa kallar det postkolonial litteratur. Andra har kallat det för exotism. Tash Aw håller med.
- Dels finns det en nyfikenhet, en nyhetens behag, om de här länderna. Vilket egentligen inte är en giltig anledning för att hylla en bok. Då kan man lika gärna titta i en bilderbok. Dels handlar det också om att vissa av de här böckerna verkligen kan stå för sig själva, som bra litteratur.
Han tar en diskret klunk ur sitt glas med vatten.
- "De små tingens Gud" av Arundhati Roy är väl det bästa exemplet. Jag tror ingen liknande bok någonsin kommer att skrivas: hon tar det engelska språket och gör det till sitt eget. I många av de här böckerna handlar det om att upptäcka en ny infallsvinkel till språket.
Västerländsk känslighet
Men det är lätt att falla ner i den exotiska fällan, menar han. De flesta asiatiska författare bor i västvärlden, och då är det lätt att utveckla en känslighet för vilket slags Asien västerlänningar vill ha.
- Det finns så många böcker där folk hela tiden äter exotisk mat, ofta grön mango av någon anledning. Och deras mödrar lagar alltid samosas. Men det är ju inte så: folk bara äter. Det är inte konstigare än att ni här i Skandinavien sätter er ner och äter.
Hans egen bok, "Sidenfabriken", handlar om den allt annat än sympatiske Johnny Lim. En driftig affärsman och ett mekaniskt snille. Men också en samvetslös förrädare, tjuv, manipulatör -- och mördare. Han skildras genom tre olika personers vittnesmål, och naturligtvis har ingen av dem samma bild av den undflyende och buttre Johnny.
- Johnny är för mig en väldigt asiatisk person. Asien under 1900-talet har ju handlat om förändring, att uppfinna sig själv på nytt. I varje asiatisk storstad kan man se de här affärsmännen, som var småskurkar för 30 år sedan.
Distans till hemlandet
Samtliga karaktärer i "Sidenfabriken" verkar bära på en känsla av att inte höra hemma. Johnny lirkar sig genom giftermål in i den lokala aristokratin, där han med sina fattigmansmanér inte hör hemma. Hans fru vantrivs i äktenskapet, hans son lider av att vara den lokala pampens son. Johnnys vän, engelsmannen Peter Wormwood, är en "expat" på drift. Själv tillhör Tash Aw den kinesiska minoriteten i Malaysia, samt är bosatt i England sedan 15 år. Var känslan av rotlöshet kommer ifrån, är inte svårt att se. Men distansen till hemlandet var en förutsättning för att boken skulle bli det den blev, menar han.
Hur hade den här boken sett ut om du stannat i Malaysia?
- Den hade varit mindre, och mer specifikt malaysisk. Karaktärerna i boken har alla en känsla av förskjutning, de befinner sig inte i sin egen kultur. Och den känslan av att inte höra hemma, den hade jag nog inte kunnat beskriva om jag hade stannat i Malaysia.
"Sidenfabriken" är alltså hans debut. Han satt hemma på sin kammare i fem år och skrev. Nu är den översatt till tolv språk, och Tash Aw reser världen runt för att prata om den. Men ingenstans har den sålt så bra som i Malaysia - så klart.
- Jag hade den tveksamma äran att knuffa bort "Da Vinci-koden" från förstaplatsen på försäljningslistan. Men bara i ett par veckor. Och bara i Malaysia. Sedan var ordningen återställd.
Så jobbar vi med nyheter