Persbrandt i svensk storfilm
Mikael Persbrandt, Alexandra Rapaport, Katarina Ewerlöf, Per Graffman... i går avslutades inspelningen av ett av höstens mest stjärnspäckade - och minst omskrivna - filmprojekt.
Sedan började man tala om andra filmer. Samtidigt som Bjerking, 47, i skymundan kunde samla ihop ett dream team av svenska skådisar och filmarbetare och börja spela in den mycket personliga filmen om hans egen släkt.
"Rotlös" (filmen kommer att byta namn till premiären i februari) börjar med att Håkan Bjerkings morföräldrar träffas. Sedan berättar den släktens, och Sveriges, historia från 1920-talet och framåt.
Stort ungt fynd
Rapaport och Persbrandt spelar Bjerkings föräldrar. Graffman gestaltar Bjerking som vuxen. Regissören som barn spelas av åttaårige romen Robert Lindberg som Bjerking beskriver som ett stort fynd.
I rollistan finns också bland andra Basia Frydman, Tomas Pontén och Dramatenskådespelerskan Anna Björk.
- Jag har fått precis den rollbesättning jag velat. Inspelningen har varit den bästa tiden i mitt yrkesliv, säger Håkan Bjerking som inte nog kan hylla sitt filmteam:
- Persbrandt är fruktansvärt bra. Det är Alexandra också. Och Per Graffman - jag känner en sådan närhet till honom, när vi spelar badminton är det som att spela mot sig själv.
Bjerking poängterar att filmen inte är någon lättsam historia. Den gräver djupt i hans egna familjehemligheter. Bland annat avslöjas att hans mamma försökte abortera honom.
- Hon berättade det för mig på ett mycket konstigt sätt. Jag frågade "Varför försökte du och pappa inte skiljas" och hon sa "Det gick ju inte, jag var med barn, men jag försökte ta bort det". Då förstod jag att det var mig hon pratade om.
- Det var inte den mysigaste stunden i mitt liv, men samtidigt kan jag förstå mamma. Hennes liv var förött. Hennes möjligheter försvann, på den tiden fick man inte skiljas om man var med barn. Det som fanns därinne och var två månader gammalt var ett hinder, inte en person. Men jag har faktiskt fått en mer kluven inställning till det där med abort.
Bjerking kallar "Rotlös" för en "feelbad-film."
- Den är tung. Bergman möter Bertolucci möter Cassavetes. Jag tror att folk är lite trötta på att allt ska vara så jävla lättsamt. Jag ville inte ramla ner i en amerikansk sirapsfälla, men inte heller göra någon smal fransk film som ingen ser. Det handlar om att åstadkomma något som går ut men som ändå berör.
Så jobbar vi med nyheter