Peps äntligen tillbaka
Per-Åke "Peps" Persson har aldrig slutat turnera. Nu är han tillbaka på en heminspelad skiva med målet att göra något meningsfullt.- Det är väldigt pretentiöst att säga, det låter ju som hybris. Men eftersom det är så långt mellan skivorna vill jag ju gärna uttrycka saker som betyder något.
Peps Persson är aktuell med skivan "Äntligen" och han tycker att det görs för lite musik med mening i dag. "Det är alldeles för mycket meningslösa texter och alldeles för mycket musik som inte har något annat syfte än att roa för stunden och sälja."
Foto:
Att det har tagit åtta år att följa upp "Rotblos" förklarar han precis så. Att han inte vill känna någon stress och press på att göra musik inom någon bestämd tid.
- Det beror också på att jag är väldigt dålig på att organisera och på att trummisen Bosse Skoglund har varit sjuk i långa perioder, säger Peps Persson.
Den trogne Peps-musikanten Bosse Skoglunds sjukdom var också en av anledningarna till att hela den stundtals mycket politiska "Äntligen" är inspelad hemma hos Peps i Vittsjö i norra Skåne. Det och Peps avsky mot att känna sig tidspressad som han gör i en "vanlig studio". Förstås.
- "Äntligen" är mångordig. Lite för mångordig kanske. Ändå har jag strukit och kortat mycket. Jag har aldrig varit teoretiskt politisk utan det handlar mer om samvetets röst eller vad jag ska kalla det. Annars är politiska texter i dag fast i den gamla proggtraditionen och den partipolitiska fåran. I hiphopen kan man dock ana ett annat engagemang, ett allvar och ett ställningstagande, menar Peps Persson som inte hade tänkt göra en så reggaeinfluerad skiva som "Äntligen" blev.
- Jag har alltid tyckt att det finns en laddning av styrka och glädje i reggaen och jag tror att det hänger ihop rent fysiologiskt, biologiskt och rytmisk med själva musikformen. Sättet att använda rytmen har en speciell inverkan på nervsystemet och jag tror att det innebär att en känsla av välmående och välbefinnande infinner sig.
Musikalisk mission
I fyrtio år har han varit ute på sin musikaliska mission som inbegripit förskånskningar av blues, calypso och reggae. Men lyssnar på sina gamla skivor gör han inte.
- Det jag gjorde på 1970-talet gjordes i den tidens verklighet. Med den tidens språk. Som den tidens reggae, det var bara en fortsättning på hippiekulturen för mig. Det flöt ihop. I attityden till verkligheten, livet, politiken, kärleken och alltihop, säger Peps Persson som flyttar sitt musikaliska intresse hela tiden.
- Nu är jag mest nyfiken på den afrikanska musiken och det är ju hopplöst att säga. Som att säga att man gillar europeisk musik. Men den musik som intresserat mig har alltid varit den som är socialt dynamisk. När folk flyttar in till städerna från landet. All slags kultur, inte bara musik blir väldigt levande i de lägena. Trots att det innebär ett jättestort lidande för de inblandade, säger Peps Persson.
Den snart 59-årige Peps och hans Blodsband åker land och rike kring och gör mellan fem och tio spelningar i månaden men fortfarande är han lika skraj för att gå upp på scen. Det självförtroendet har aldrig blivit bättre. Peps poängterar att han alltid försökt stå för den han är och att det nog också är en form av självförtroende.
- Jag hade en rätt så trygg uppväxt. Som förankrade mig. Men det är så länge sen så jag minns knappt.
Han beskriver sig själv som en ensamvarg som alltid haft ett litet umgänge. Han fyller sitt dygn ändå och håller mest på med "musik och musikteknik". Och han har en stor skogstomt som kräver sitt, speciellt efter vinterns "Gudrun"-storm. Men han trivs med livet som bland annat består av att bandet bokar sina spelningar utan inblandning från något bokningsbolag.
- Jag blir väldigt rastlös om jag inte får åka iväg på helgerna och spela men samtidigt blir jag väldigt stressad om jag inte får komma hem efter tre-fyra dagar. Jag behöver båda sidorna.
Peps (Per-Åke) PerssonFöddes 1946. Han gav ut sin första bluesskiva 1968 och har sedan dess botaniserat i den svarta musiken i alla dess former.
Bland hans skivor märks "The week Peps came to Chicago" som spelades in 1972, "Peps Blodsband" från 1974 och "Hög standard" som kom året efter.
Han är aktuell med skivan "Äntligen" och en skiva med tidigare outgivet material som hans gamle producent Sam Charters rotat fram. Den är tänkt att ges ut i oktober.
Bland hans skivor märks "The week Peps came to Chicago" som spelades in 1972, "Peps Blodsband" från 1974 och "Hög standard" som kom året efter.
Han är aktuell med skivan "Äntligen" och en skiva med tidigare outgivet material som hans gamle producent Sam Charters rotat fram. Den är tänkt att ges ut i oktober.
Så jobbar vi med nyheter