Sju år har gått sedan Dror och Gunilla Sköld Feiler visade den uppmärksammade Israel-kritiska installationen "Snövit och sanningens vansinne" på Historiska museet i Stockholm. Verket handlade om en självmordsbombare. Den israeliska ambassadören blev så arg att han vandaliserade installationen vilket skapade en häftig debatt.
På senare år finns flera exempel på utställningar som i stället modifierats - eller om man så vill censurerats. Huruvida orsaken heter rädsla eller hänsyn beror på vem man talar med.
Museet ändrade sig
I höstas var det Världskulturmuseet i Göteborg som först försökte få fotografen Elisabeth Ohlson Wallin att hårdbanta sin utställning "Jerusalem" som museet självt beställt och finansierat. Temat var de abrahamitiska religionerna, judendomen, kristendomen och islam, och deras förtryck av kvinnor och homosexualitet. Den utställning som till slut visades var modifierad, om än efter förhandlingar med Ohlson Wallin.
Världskulturmuseets reaktion är "ett flagrant exempel" på kulturvärldens överdrivna rädsla för att provocera militanta islamister, menar Karin Olsson, kulturchef på Expressen.
Men finns det inte fog för att vara försiktig?
- Man bör vara försiktig med nazister och islamister och alla typer av extremister, men man kan inte censurera konsten för att den inte ska reta upp någon. Finns det ett reellt hot ska man förstås vidta säkerhetsåtgärder, säger Karin Olsson.
Den rädsla Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, nyligen visade prov på när han ställde in en streetdance-föreställning efter att en tonsatt vers av Koranen väckt reaktioner på Facebook, tycker Karin Olsson är "fullkomligt absurd".
- Facebook-tråden var inte ens speciellt skarpt formulerad.
Känsligt ämne
Koreografen var helt oförberedd på att stycket kunde uppfattas kränkande för muslimer och har nu själv valt att ta bort det när föreställningen äntligen ges på Kulturhuset 1 maj.
Eric Sjöström i sin tur ångrar sig i efterhand. Huruvida han gav prov på en ny ängslighet inom kulturvärlden överlåter han åt andra att bedöma på en extrainsatt Kulturhusdebatt den 3 maj.
Ett annat exempel är Fotografiska i Stockholm som drog in sin utställning om Tjernobyl, 25 år efter katastrofen. Dagen före vernissagen tyckte museet att det osäkra läget i Fukushima gjort den italienske fotografen Pierpaolo Mitticas bilder till ett alltför känsligt ämne. Trots att bilderna skulle visas som en liten digital utställning ställdes den in.
- Vårt syfte med utställningen var att uppmärksamma att det här skulle kunna ske igen. När det nu redan skett ville vi inte framstå som spekulativa, säger Charlotte Wiking, vd på Fotografiska.
Tycker du fortfarande att det här var ett klokt beslut?
- Hade det varit en stor utställning i museisalarna hade det varit en annan sak. Nu handlade det om att släcka några skärmar. Vi gjorde det av respekt för det som skedde i Japan. Vi tyckte att det här var riktigt just då.