...men hon kom in genom nålsögat

Det kan låta märkligt att nöja sig med ett fåtal läsare. Men Helena Österlund drömmer inte i första hand om att bli bästsäljare, eller få en plats i rampljuset.- Att bli läst av många kan ha ett värde i sig, men det behöver inte ha det. Om jag ville bli läst av många människor så skulle jag skriva något annat. Och kanske blir man läst på ett annat sätt som poet - jag tänker att de som läser ens dikter verkligen vill läsa dem.Det har tagit lång tid för Helena Österlund att bli publicerad. Under åren mellan 17 och 21 skrev hon mängder av texter som hon skickade in till olika förlag - bara för att gång på gång bli refuserad. Nedslagen tog hon efter det en lång paus från skrivandet. Det tillfälliga avbrottet kom att vara i nästan tio år.- Det var tomt, jag saknade det jättemycket. Jag hade så stark identitet i skrivandet, det betydde otroligt mycket för mig, konstaterar hon.För två år sedan vaknade lusten till skrivandet igen. Medvetet försökte hon förnya sig, uppfinna ett nytt språk, gå tvärs emot sättet hon skrivit på i tonåren. Dikterna i "Ordet och färgerna" är suggestivt repetitiva, bilderna som målas upp fungerar nästan som frysta filmbilder.- Jag ville uppnå ett förlängt ögonblick, men det blir samtidigt en långsam rörelse framåt på det här sättet.Själv läser hon mycket poesi, gärna av poeter som Ann Jäderlund och Katarina Frostenson. Och hon känner ingen egentlig oro för den svenska lyrikens framtid.- Jag tror på poesin. Finns litteraturen så finns poesin. Det jag funderar över är vad som kommer att hända med den poesi som förlagen ger ut. Det är i sådana fall den som är hotad.sara.ullberg@ttspektra.se

Information till våra läsare

...men hon kom in genom nålsögat

Helena Österlund är Bonniers enda lyrikdebutant i år. Hon är väl medveten om att hon valt en genre som läses av få. - Jag tror att det passar mig att poesin inte är större än den är, säger hon.