Ingela Olsson bråkar med Kristin
Från succé i "Så som i himmelen" till blivande succé i "Fröken Julie". Ingela Olsson tar sig nu för första gången an en klassiker, efter att nästan uteslutande ha spelat nyskriven dramatik. Men hon har haft det lite jobbigt med sin roll som Kristin.
Ingela Olsson gör rollen som Kristin i Strindbergs klassiker "Fröken Julie", en föreställning som är en succé innan den ens haft premiär. Foto: Bertil Ericson/Pressens Bild
Foto:
- Vi har haft det lite jobbigt. Jag har retat mig. På henne, men mest på Strindberg. Det är väldigt grovt och klyschigt tecknat. Och det säger han själv i ett förord till texten, att det är lite yxigt.
Men Kristin är den hon är. Yxig eller inte så ska Ingela Olsson porträttera henne på Dramatens stora scen.
- Min uppgift är ju ändå att göra en människa av det här. Och det har inte varit helt lätt. Läser man bara pjäsen kan man tro att hon är 150 år, men enligt anvisningarna är hon 35. Det är något som inte riktigt rimmar där. Hon är så superpräktig och superfrigid.
<B>+ Vem är hon då?</B>
- Det är en kvinna som är präglad av sin tid. Och sin klass i väldigt hög grad. Man jobbar för brödfödan och för sin överlevnad. Det här eviga psykologiserandet som vi är uppvuxna med - hur känner jag? hur mår jag? - det var liksom inte så på den tiden.
<B>+ Du har ju kallat "Fröken Julie" för "runkig"...</B>
- Det finns något i tematiken, som också finns i tusen filmer. En enkel man, en karlakarl, som sätter på en överklassdam. Det är liksom den optimala erotiska fantasin. Den kan jag tycka är lite runkig och nattstånden.
Det kanske inte är så märkligt att Ingela Olsson reagerar så på en klassiker som Strindbergs "Fröken Julie". Hittills har hon nästan uteslutande spelat nyskriven dramatik. Framför allt på teater Galeasen i Stockholm, där pjäserna har varit allt annat än nattståndna.
- Kristin är ju en ganska liten roll, men för mig är det ett led i ett längre projekt.
- Jag vill ta med mig de erfarenheter jag gjort på bland annat Galeasen in i den klassiska dramatiken.
"Fröken Julie" är en succé innan den ens haft premiär. Biljetterna är slutsålda fram till nyår, och sällan har så mycket skrivits om en pjäs innan den recenserats. Det är inte så konstigt. Med Mikael Persbrandt i ena huvudrollen, och hans fästmö Maria Bonnevie i den andra, kan det inte bli mycket annat än medialt. Lägg till detta legenden Thommy Berggren som regissör.
<B>+ Känns det inte som om du står i skuggan?</B>
- Det är ju som du säger: Thommy Berggren är ju verkligen en gigant, som jag har beundrat hela mitt liv. Fast jag tänker faktiskt inte på det. Till slut är vi ju människor som står framför varandra med alla våra tillkortakommanden.
Och dessutom är ju inte Ingela Olsson någon färsking. Efter att ha spelat teater i flera decennier fick hon plötsligt sitt stora publika genombrott som prästfrun i Kay Pollacks "Så som i himmelen". Plötsligt blev hon igenkänd på stan, folk kom fram och pratade.
- Den yttersta meningen är ju ändå att man vill kommunicera ut någonting. Och när man känner att man gjort det, så är det klart att det känns positivt.
<B>+ Känns det som om du vill smida medan järnet är varmt nu?</B>
- Filmindustrin är ju enormt mossig. Och jag orkar nästan inte ens säga det, men ändå: om man tittar på hur alla dessa filmer är rollsatta, med alla dessa män och så en och annan gullunge. Du förstår själv.
Hon tvekar lite, men verkar inte riktigt kunna hejda sig.
- Jag tycker inte synd om mig själv. Men om man kan tycka att teatern är långsam, så är ju filmen betydligt värre. Där är det ju ännu mer nåt slags upprepningstvång av könsrollerna. Jag försöker att inte låta mig nedslås av det där, utan jag försöker hitta kraft i det. Men ibland blir man bara så förbannad.
Nu väntar alltså först och främst "Fröken Julie". Men redan nu vet hon vad hon gör nästa höst - och det blir allt annat än runkigt och nattståndet. Hösten 2006 spelar hon huvudrollen i en nyskriven pjäs om Valerie Solanas, kvinnan som grundade Society for cutting up men, och som sköt Andy Warhol.
- Det är enormt kul. Men där kommer jag nog att få det hett om öronen.
Så jobbar vi med nyheter