Från hemmet till finkulturen

Halvvägs in i utställningen hänger det blåprickiga påslakanet som många sov under för kanske 25 år sedan. Staffan Bengtsson ler nöjt. Men sin Ikeaexposé på Liljevalchs konsthall i Stockholm säger han sig vilja undersöka fenomenet Ikea, men också få folk att fundera över sina liv. Att de ska känna igen sällskapsspelet från 1981, plötsligt minnas föräldrarnas skilsmässa och börja undra. - Kopplingen till det egna livet, det är det enda jag är ute efter, alltid. Halvt sekel
I mer än ett halvt sekel har Ikea möblerat framför allt svenskarnas hem. Dessförinnan sålde NK och Svensk slöjdförening de dyra möblemangen, de riktigt fattiga byggde själva av sockerlådor. Ingvar Kamprad såg tidigt vad som fattades: billiga moderna möbler åt folket. Ikea var först med att göra möbler av billiga spånplattor. På 1970-talet kom en inköpare hem från Asien med 700 000 meter jeanstyg till vad som skulle bli storsäljande möbler till tonårsrummet. Bara Ikea kom på idén att låta polska propptillverkare göra formstarka ljusstakar i samma porslinsmaterial och med samma maskiner. Kostnad? En krona styck. Medveten satsning
Medan Socialdemokraterna byggde folkhemmet sålde Ikea möblemanget i en medveten satsning på de breda massorna som samtidigt fick det allt bättre. - Både Olof Palme och Ingvar Kamprad talade i de många människornas namn. Jag tycker att man måste ta Kamprad på allvar. Jag tror till och med Ikea har lyckats där andra har gått på grund. När partiorganisationerna blivit för stora och byråkratiska har Ikea behållit kontakten med gräsrötterna, säger Staffan Bengtsson. Man kan också se det som att Ikea ständigt haft ett finger i luften. På 1970-talet hade varuhusen bilder på Che Guevara på väggarna, berättar Staffan Bengtsson. 1979 utlyste FN internationellt barnår och Ikea satsade helhjärtat på barnkammaren. Möbelkollektion
När designboomen kom på 1990-talet åkte Ikea till möbelmässan i Milano med en första möbelkollektion där man verkligen skyltade med namnen på dem som designat. Men kritiken då? Anklagelserna om plagiat får visst utrymme. Men tillfrågad om sin största invändning mot Ikea ser Staffan Bengtsson lite oförstående ut och börjar i stället tala om Ikeas planer på att återanvända kasserade möbler. - Min kritik är att vi lever i ett konsumtionssamhälle, varför skulle jag säga något kritiskt mot Ikea? - Hatkärleken handlar ju om att man inte kan låta bli att handla och plötsligt har en stol till hemma, i 2008 års katalog fanns det 2 000 nya produkter. - Man måste tänka längre, någonstans ifrån hämtar vi ju våra grejer, vare sig det är från Ikea eller inte.

Från hemmet till finkulturen

Det blågula möbelfenomenet Ikea presenteras på Liljevalchs i en utställning som bjuder på aha-upplevelser snarare än kritisk granskning. - Det finns så mycket skitsnack om Ikea som gör mig trött, säger Staffan Bengtsson, utställningskommissarie.