Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En tysk romantiker på Nationalmuseum

Ingen romantiker har som Caspar David Friedrich målat den besjälade naturen. Han landskap är dramatiska och andlöst stilla. När han nu ställs ut stort på Nationalmuseum är det för första gången i Sverige.

Foto: Staatliche Kunsthalle Karlsruhe

Stockholm (TT Spektra)2009-10-06 03:00
Inåtblickande, meditativ och melankolisk redan från början plöjde Caspar David Friedrich sin egen fåra inom den tyska romantiken. Oförstådd individualist, bortglömd redan under slutet av sin livstid, skulle han först 140 år efter sin död slå igenom internationellt.Efter en stor utställning 1972 på Tate Gallery i London har han fått närmast ikonisk status, blivit romantikens mesta romantiker, och som sådan en viktig referens och inspirationskälla för dagens konstnärer. De tyska museer som äger merparten av hans målningar lämnar dem ogärna ifrån sig och att Nationalmuseum nu lyckas låna ihop så pass många av dem måste betraktas som något av en händelse.Inre vision avgjorde
Medan Friedrich samtida kollegor som norrmannen Johan Christian Dahl, under många år en viktig vän och granne i huset i Dresden, orienterade sig mot ett mer realistiskt landskapsmåleri vände sig Caspar David Friedrich ännu mer inåt. I naturen gjorde han minutiösa blyertsskisser. Målningarna däremot föddes i en ateljé utan fönster där konstnärens inre vision var avgörande. Människorna på hans målningar är alla bortvända, ett slags ställföreträdande konstbetraktare som blickar ut över dramatiska, ibland skrämmande landskap präglande av ett meditativt ljus, en överjordisk stillhet.- Man kan tala om en "högspänd stillhet" säger utställningskommissarie Torsten Gunnarsson, nöjd över sin formulering.Han har grunnat åtskilligt över exakt vad som är specifikt för Caspar David Friedrich.- Det verkar som de flesta känner det här inför hans bilder, men det är inte så lätt att sätta ord på. Vad är det som gör det så dramatiskt och fascinerande? Det finns alltid något under ytan, det finns något bortom bergen. Det är som om tiden har stannat.Knotiga träd
Död och förgängelse är återkommande motiv. Kyrkogårdsportar, forntida gravrösen och knotiga träd i nattligt mörker eller solnedgång. Redan "Klostret i ekskogen", en av Friedrichs genombrottsmålningar från 1810-talet (finns inte med på Nationalmuseum) föreställer ett följe av munkar som bär en död broder över en kyrkogård.- Just då slog de an. Men så småningom vände sig hans samtid mot det mer realistiska, Freidrich ansågs vara svår, en mystiker. Dessutom var han uttalad demokrat och det gick säkert inte heller hem, säger Torsten Gunnarsson.Konstnärernas konstnär
I dag är Caspar David Friedrich desto större. När kurator Bo Nilsson besökte konstnärsateljéer i Stockholm och Malmö för tre år sedan återkom Friedrich som en viktig referens hos de konstnärer Nilsson träffade.På Nationalmuseum visas nu åtta samtida konstnärer som på olika sätt talar med Friedrich, däribland Jan Håfström och Karin Mamma Andersson som båda gjort helt nya verk.
n Föddes 1774 i svenska Pommern och såg sig livet ut som till hälften svensk. Döpte äldsta sonen till Gustav Adolf. Svenska flaggor återkommer i flera målningar.n Fadern var ljus- och tvål-tillverkare. Modern dog när Caspar David var sex år och fyra av hans syskon dog innan de nådde vuxen ålder. En bror drunknade. Caspar David Friedrich var då 13 år och upplevde en tragedi och en skuld som kanske var orsaken till att han försökte ta livet av sig.n Utbildade sig vid konstakademin i Köpenhamn. n Slog igenom 1810 på en utställning i Berlin.n Den svenske författaren Per Daniel Amadeus Atterbom, författare till romantiska "Lycksalighetens ö", besökte honom i Dresden.n Gifte sig 43 år gammal och fick tre barn.n I mitten av 1820-talet vände sig samtiden alltmer emot hans konst. När han dog i Dresden 1840, 65 år gammal, föll hans konst i glömska.n Återupprättades 1906 på en utställning i Berlin. Det stora internationella genombrottet kom först 1972. Dessförinnan hade nazisterna tolkat hans motiv med rasistiska och nationalistiska förtecken, vilket Jan Håfström nu tar upp i sin kommentar på Nationalmuseum.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!