En box om ingenting
Det tog sin tid och kryddades av konflikter - men när "Seinfeld" till slut släpps på dvd kommer den som en tomtesäck, proppad med presenter. Först ut är en box med de två första säsongerna.
George, Jerry och Elaine på Tom´s restaurant, Manhattan. Ett fik som skulle få världsrykte genom tv-serien. FOTO: TV 3
Foto:
Den 5 juli 1989 har fansen förmodligen redan fastbränt i hjärnbarken. Det var då som det första "Seinfeld"-avsnittet sändes i USA, ett pilotavsnitt med titeln "The Seinfeld chronicles".
Men det hela började tidigare än så. I slutet av 1980-talet var Jerry Seinfeld en uppgående ståuppstjärna som regelbundet uppträtt hos tv-legendaren Johnny Carson och som hade egna shower över hela USA.
Hans rykte nådde cheferna på tv-bolaget NBC som hörde av sig och frågade om han ville göra en tv-show. Vid sidan av Carson bestod Seinfelds tv-erfarenhet bland annat av en sejour i serien "Benson", ett sidoskott till klassikern "Lödder" - en sejour så oglamorös att den avslutades med att han fick sparken men ingen tänkte på att tala om det för honom.
Skratt i affär
Efter NBC:s propå pratade Seinfeld med sin vän Larry David, en kämpande komiker känd för sitt temperament. De två gick runt i en livsmedelsaffär och skrattade åt de olika produkter som såldes:
- Den här sortens diskussion hör man aldrig på tv. Det är detta som showen borde handla om. Att driva med saker, sa Larry David.
Resten är, som de säger, tv-historia.
Från början skulle "Seinfeld" handla om hur en komiker skaffade material. En kamera skulle följa Jerry under en vecka och se hur hans upplevelser gav material till hans show. Resultatet skulle bli 90 minuter långt och visas när "Saturday night live" gjorde uppehåll.
Men Seinfeld tyckte inte att idén höll för 90 minuter och ville göra ett halvtimmeslångt pilotavsnitt i stället. Enter George Costanza. Larry Davids alter ego. Spelad av Jason Alexander som under sitt provspelande skamlöst imiterade Woody Allen och inte trodde "Seinfeld" hade någon framtid.
- USA:s mest populära program vid den här tiden var "Alf". Jag trodde att de enda som skulle gilla vår show var sådana som jag själv, och jag tittade aldrig på tv, säger Alexander i en av dvd-boxens intervjuer.
Larry Davids granne
Den tredje manlige karaktären, Kramer, baserades på Larry Davids granne. Pilotavsnittet visades för en testpublik som tyckte att den var "för New York, för judisk". Piloten sändes ändå på tv varpå alla trodde att de kunde återgå till sina vanliga liv medan kopian av "Seinfeld" ruttnade bort i något NBC-arkiv.
Men enstaka chefer på tv-bolaget vägrade att blåsa slutsignal. Till slut beställde de fyra avsnitt, krävde en kvinna, anställde Julia Louis-Dreyfus som Elaine och orsakade Larry Davids första "Seinfeld"-relaterade sammanbrott.
- Hur ska jag kunna göra fler avsnitt, det här växer mig över huvudet, jag kan inte göra det. Tårarna rann nerför mina kinder, säger David som fick se cheferna beställa fler avsnitt. Och fler.
Så småningom hade David och Seinfeld samlat ihop ett kompisgäng av författare som knappt hade någon tv-erfarenhet alls. Ett av resultaten blev episoden "The Chinese restaurant", som skulle bli avsnitt sex under den andra säsongen. Chefernas reaktion blev våldsam:
- De kommer till en restaurang, de får inget bord, de väntar och inget händer. Har ni blivit galna? Har ni slut på pengar?
En show om allt
"The Chinese restaurant" skulle bli ett av seriens stora lyft och än hårdare slå an tonen i vad som brukar kallas "en show om ingenting". Det är förstås en lögn.
Få serier har handlat om så mycket - superhjältar, kärleksrelationer, soppnazister, syrgastält, masturbation, fruktdrycker, rasism, skjortknappar, föräldrar, flygresor - som "Seinfeld".
Och få serier, om någon, har lyckats lyfta upp tillsynes triviala ting till en nivå som tidigare varit reserverad för samtal om döden, nobelpristagare och växthuseffekten.
I ett av avsnitten försöker George och Jerry sälja in sin show till höjdarna på tv-bolaget. Larry David försäkrar att dialogen mer eller mindre är hämtad från verkligheten.
"Showen handlar om ingenting."
"Så varför ska jag titta på den?"
"För att den är på tv!"
"Inte än."
Det sista avsnittet av "Seinfeld" sändes den 14 maj 1998. 76 miljoner amerikaner tittade.
Så jobbar vi med nyheter