Döden gjorde honom odödlig
2005 är James Deans år. 50 år efter tonårsikonens död högtidlighålls han med dvd-box, fotoutställning och nya visningar av hans blott tre filmer.
James Byron Dean. 8 februari 1931 - 30 september 1955. Foto: Pressens Bild/arkiv
Foto:
Tack vare Turnupseed blev James Dean en stjärna som aldrig behöver injicera botox eller klippa bort hud för att förbli vacker. Han kommer, till skillnad från Marlon Brando, Keith Richards och Johnny Rotten, alltid att förbli en ung rebell.
Redan nu är firandet igång av en av de odiskutabelt stora populärkulturella ikonerna.
Förra helgen invigdes en utställning i London av fotografen Phil Sterns berömda bilder på James Dean. Dean på sin motorcykel. Dean som skrattar. Och, mest berömt av alla, Deans ansikte till hälften dolt under en ylletröja.
Box till hösten
Den 25 maj är ett datum som svenska Deanfantaster förmodligen redan skrivit in i almanackan. Då släpps hans tre filmer "Öster om Eden", "Ung rebell" och "Jätten" på dvd.
För den som orkar vänta ända till hösten släpps filmerna i en box vecka 39. I boxen ingår också en helt ny Deandokumentär, "Forever young", som fokuserar på de sista fem åren av hans liv.
Dokumentären får världspremiär på den officiella James Dean-festivalen i hans födelsestad Marion, Indiana den 3-5 juni (Marions slogan: "where cool was born").
Filmens berättare är skådespelaren Martin Sheen, som gärna bekänner hur mycket Dean inspirerade honom som grön skådis.
- Alla hans tre filmer hade en djupgående effekt på mitt liv, mitt skådespeleri och min generation, säger Sheen till Times.
- Han gick utanpå filmskådespeleriet. Det handlade inte längre om skådespeleri, det var beteende och det var djupt, djupt personligt. Jag tror det fick oss unga skådespelare att förstå att om det inte är personligt är det inte värt att slösa sin tid på det.
Hyllas i Cannes
Dean hyllas också med den stora minnesboken "James Dean" och med ett specialprogram på filmfestivalen i Cannes, som visar "Öster om Eden" och "Ung rebell". Och hans filmer går upp på bio. Igen.
Men var James Dean verkligen en stor skådespelare? Frågan är inte lätt att besvara, inte minst som hans ikoniska ansikte och tragiska öde vill lägga sig i vägen för varje analys av hans yrkesskicklighet.
Stina Ekblad, själv skådespelerska och dessutom professor vid Teaterhögskolan i Stockholm, minns Dean som en "väldigt bra skådespelare".
- Det var länge sedan jag såg någon av hans filmer och jag borde kanske titta på honom igen, men klart är att han var en av de där som kameran tycker så mycket om. Vissa har den där blicken, utstrålningen, närvaron, och det kan man väl också kalla skådespeleri?
Stina Ekblad tror att Dean, om han fått leva, hade blivit en skådespelare i klass med Al Pacino och Robert De Niro.
- Precis som de hade han ett starkt ansikte och en stark blick. Sådana människor tränger alltid igenom. Greta Garbo är ett annat exempel. Marilyn Monroe hade samma utstrålning, och hon var definitivt också en stor skådespelerska.
"Ingen av de stora"
Även Nils-Petter Sundgren, nestorn bland svenska filmkritiker, nämner Marilyn Monroe i samma andetag som James Dean. Däremot tror han inte att en åldrad James Dean hade kunnat jämföras med Pacino och De Niro.
- Marilyn och Dean var skådespelare som jag tror inte hade nått samma ikonstatus om de fått åldras och blivit fula. Han var en sårbar, vacker ung kille och hans personliga öde var tragiskt, men för mig tillhör han inte de stora som Humphrey Bogart och Marlon Brando.
- Jag tycker att James Dean var en övertygande skådespelare. Men det är svårt att bedöma hur stort register han hade, rollerna var sinsemellan ganska lika.
<B>pan försköt honom två gånger</B>
James Dean föddes den 8 februari 1931 och dog i sin Porsche 550 Spyder den 30 december 1955. Han spelade in tre filmer (varav två gav honom Oscarsnomineringar), förvred några miljoner hjärtan, uppfann tonåringen och gjorde sig odödlig - allt på lite mer än ett år.
Precis som sina rollfigurer hade James Dean problem med sin pappa. Modern dog när Dean var nio, och pappan skickade bort honom för att uppfostras av släktingar i Indiana.
Senare skulle han flytta tillbaka till pappan i Kalifornien - men när Dean bestämde sig för att hoppa av juridikstudierna och i stället bli skådespelare blev han åter avvisad av sin far.
Det var i New York i början av 1950-talet som James Dean förlöstes som skådespelare. Han antogs till Lee Strasbergs berömda utbildning Actors studio och kom att hyllas för sin roll i André Gide-pjäsen "Den omoraliske".
Framgången gav honom en provspelning för rollen som Cal Trask i John Steinbeck-filmatiseringen "Öster om Eden". Deans korta men explosiva filmkarriär hade börjat. Ett år senare var den alltså till ända.
James Dean erbjöd inga svar på tonåringarnas eviga frågor om livet. Men en enda blick på hans ansikte räckte för att man skulle förstå att han själv ställde samma frågor och var lika förvirrad, sårbar och rädd inför bristen på svar.
James Dean föddes den 8 februari 1931 och dog i sin Porsche 550 Spyder den 30 december 1955. Han spelade in tre filmer (varav två gav honom Oscarsnomineringar), förvred några miljoner hjärtan, uppfann tonåringen och gjorde sig odödlig - allt på lite mer än ett år.
Precis som sina rollfigurer hade James Dean problem med sin pappa. Modern dog när Dean var nio, och pappan skickade bort honom för att uppfostras av släktingar i Indiana.
Senare skulle han flytta tillbaka till pappan i Kalifornien - men när Dean bestämde sig för att hoppa av juridikstudierna och i stället bli skådespelare blev han åter avvisad av sin far.
Det var i New York i början av 1950-talet som James Dean förlöstes som skådespelare. Han antogs till Lee Strasbergs berömda utbildning Actors studio och kom att hyllas för sin roll i André Gide-pjäsen "Den omoraliske".
Framgången gav honom en provspelning för rollen som Cal Trask i John Steinbeck-filmatiseringen "Öster om Eden". Deans korta men explosiva filmkarriär hade börjat. Ett år senare var den alltså till ända.
James Dean erbjöd inga svar på tonåringarnas eviga frågor om livet. Men en enda blick på hans ansikte räckte för att man skulle förstå att han själv ställde samma frågor och var lika förvirrad, sårbar och rädd inför bristen på svar.
Så jobbar vi med nyheter