"Bush har ingen chans mot mig"
I sommar inleder Björn Ranelid sitt personliga korståg för skönlitteraturens möjligheter. Stridsskrift kallar han sin nya bok som kommer i höst: "Öppet brev till George W Bush".
- Det här är den viktigaste romanen som givits ut på 40 år. Jag vet att jag kommer att stenas och steglas för det, men det tänker jag fortsätta hävda. Inte för att den skulle vara bättre, men för att den har den mest angelägna titeln, och är skriven till världens mäktigaste man, säger Björn Ranelid. Foto: Leif R Jansson/ Scanpix
Foto:
Stridslysten
Det vilar något stridslystet över Björn Ranelid denna sommar. Men inte heller han tror att George W Bush kommer att läsa ett öppet brev från en svensk författare - "Nej, herre gud nej". Men man vet aldrig med orden. De väger inget, de färdas snabbare än ljuset, framhåller han.
- Jag hoppas det här blir en röst av många, att världen börjar säga ifrån. Många flyktingar väntar, det är viktigt med många röster.
- Det finns inga krig inskrivna genetiskt, det finns ingen ondska hos barn, barnen är paradiset för mig. Det är därför jag skriver ett alldeles särskilt kapitel om barnen. "När ett barn föds är det år noll i hat och vrede. Då förvandlas soldaten till pappa på förlossningssalens tröskel." Hittar du ett sådant kapitel någon annanstans?
Talar för knarkare
Nej, varken ett sådant kapitel eller en sådan författare. Björn Ranelid är helt unik. Även när han någon vecka tidigare talar inför personal på ett hem för knarkare och missbrukare utanför Stockholm är språkets makt hans huvudtema.
Åhörarna har alla ett förflutet i drogerna. Det är knäpptyst när Ranelid tar sats och framför sin vindlande monolog till människor, varav flera tidigare under dagen beskrivit världen och underförstått sig själva i termer av kaos och mörker.
Han tar i lite extra. Statements och aforismer om godheten som världens största provokation ("ingenting på jorden har så stora händer som godheten") och om kärleken som världens första atombomb varvas med olika omkväden: "Jag simmar från stranden jag till stranden du över havet vi".
- Vi besiktigar våra bilar, vi vaxar våra bilar, men när spolar vi barnen med varmt språk?
Gammal bil
Varför finns det så få excentriker bland offentliga personer i Sverige? Bruno K Öijer fick en gång svara på frågan om det verkligen var han som setts åka omkring i en tjusig sportbil? Han fick stå till svars i tv för en bil.
Jo, det var han, den yvige poeten. Han var tyst men svarade sedan något i stil med: "Man ska inte slicka sin publik i arslet".
Björn Ranelid åker i en Jaguar, royal blue, med sitt eget namn på registreringsskylten.
- Den kostade 252 000 kronor och är av årsmodell -98. I tolv år hade jag ingen bil alls, men det är det ingen som frågar mig om. Jag stack ut i inofficiellt mästerskap i ödmjukhet.
I en medial värld betyder romanerna långt ifrån allt. Björn Ranelid överträder författarrollens klassiska gränser inte bara när det gäller val av bilar och nyans av solbränna. Han har ställt upp på reklamkampanjer för kläder, och säger att det är hans egen privata revansch efter en ungdom då han blev mobbad för sitt utseende.
Monologskonstnär
I en tid då många författare lider av att förlagens marknadsförare tvingar ut dem i offentligheten har han sedan 24 år förfinat sin egen monologkonst. Han är flitigt anlitad. Lika mycket estradör som författare får han tala om utsatthet för politikerna under årets Almedalsvecka. På nationaldagen i Tomelilla om att värna flyktingar. I sommar om kärleken på tre bröllop.
Däremot har han aldrig blivit tillfrågad som sommarpratare i P 1.Redaktionen skulle förmodligen inte våga lita på att han inte även i radio skulle berätta om hur en 16-årig prins Bertil, den blivande motorprinsen, utan körkort körde så att en skolkamrat dog. Eller att han skulle förklara varför Silvia inte är något språkgeni ("Om man efter 34 år i Sverige säger "det är rolig" är man inget språkgeni").
Profet
I sin nya bok slår han fast att hans egen far, typografen med konstnärsambitioner, genom sitt sätt att leva, var en större profet än Mohammed.
- Om man läser noga ser man accenter och ljuskäglor som nästan är farligare än det som stod i Jyllandsposten.
- Det är så viktigt att visa på praktiskt etik. Jag kan ibland bli kallad för moralist för jag säger meningar som att "du slår inte kvinnor du våldtar inte kvinnor", men icke desto mindre säger jag sådana meningar. Skulle jag säga något nedsättande om invandrare har jag bett mina barn att ringa Expressen och det står jag för.
Helst vill han att alla svenskar mellan femton och hundra år ska läsa hans nya bok, som därför är ovanligt rakt berättad.
- Antingen drar man sig undan eller så fortsätter man och tar striden för de värden man tror på. För mig är det en slags
värntjänst, jag vet att Vil helm Moberg talade om en sådan. Han är en riktigt förebild som jag inte når ens till anklarna. Han gjorde verkligen något som författare.
Så jobbar vi med nyheter