Britta har bara börjat
Större artister har skrumpnat inför betydligt mindre förväntningar. Britta Perssons debutskiva kramades rejält och alla enades om ordet "lovande". Men hon har inte upplevt det som pressande. -Det har aldrig känts svårt att följa upp första skivan, säger hon.
Nu är det dock annat ljud i skällan. "Kill Hollywood me" är det många som längtat efter. Efter en snabbläsning av recensionerna från förra skivan är det ett ord man kommer ihåg: "lovande". Frasen "bådar gott inför framtiden" återkommer också ofta. Britta Persson håller med. -Den var lovande. Jag visste att det bara var början. Och det här är bara steg nummer två. Allt faller sig rätt naturligt. Men får man inte prestationsångest av sådana förväntningar? -Det är mest en motivation att folk vill höra. Och nu när jag sitter här och pratar inser jag att jag har jättebra självförtroende när det handlar om låtskriveri. Jag kanske inte alltid har bra självförtroende på scenen, men när det handlar om just att skriva låtar, tycker jag att jag är bäst. Inget fel på självförtroendet med andra ord. Men trots det vill hon ta död på delar sig själv. Titeln på skivan, "Kill Hollywood me", anspelar på att hon är trött på den dramatiska delen av sig själv, Hollywood-jaget. Sjunger som pratar
-När jag skrev det ville jag ta kål på mitt Hollywood-jag. Jag ville inte känna att jag gjorde hönor av fjädrar. Men ibland kanske man vill blåsa liv i sitt Hollywood-jag. Jag vill inte ta kål på det hela tiden. Hur lyckas du vara personlig utan att vara manierad? -Jag tycker ofta att folk gör sig till när de sjunger. Jag har aldrig förstått varför man gör det. Själv vill jag sjunga ungefär som jag pratar. -Och sen snor jag aldrig saker rätt av. Men jag drar ganska ofta paralleller till en massa olika stilar och specifika låtar. Jag vet aldrig var det kommer ifrån, det kanske var något jag hörde för 15 år sedan.
Så jobbar vi med nyheter