Åter till byn, med kameran i sällskap

På omslaget tronar Johan i Perstorp, i två versioner. På den ena bilden är han en kraftfull man, nyss fyllda 75 år, med blicken klurigt riktad mot kameran.På den andra är han 100 år, klart åldrad och hopkrympt. Men annars är det som om tiden hade stått stilla. Mattorna på golvet, den sköna länstolen och golvuret som av en slump visar nästan exakt samma klockslag som då - ingenting tycks ha förändrats.- En del av människorna jag skildrat var döda, andra blev man förvånad över att de levde. I själva byn såg nästan allt likadant ut, förutom att stormen Gudrun bara ett halvår tidigare härjat i området, berättar Arne Gustafsson.På sätt och vis har "Byn-retur" varit ett livsprojekt för honom. 1971 köpte Arne Gustafsson och hans fru ett torp i Bäckaby socken, någon mil söder om Vetlanda. Arne fotograferade människorna och miljöerna runt omkring sig, följde Sigge i Rulla när den gamle mannen med hjälp av hästen Pelle harvade marken på traditionellt vis, plåtade den excentriske Josef Sander framför dennes kraftigt förfallna hus och skildrade den unge Rolle med kepsen på svaj i vägskälet upp till Brånskog.Drömmen fick vänta
Men drömmen om en utställning lades på hyllan när Arne Gustafsson i mitten av 1980-talet fick besked om att han hade cancer. Kort tidigare hade familjen sålt torpet, nu försvann all lust att fotografera. I mer än 20 års tid låg kameran orörd. Arne Gustafsson lade i stället all energi på att försöka tillfriskna från cancersjukdomen carcinoid och på de får som familjen skaffade sig.- Jag kan bara hålla på med en sak i taget. Det jag gör ska vara till 100 procent eller mer, konstaterar han.För fyra år sedan väcktes fotointresset till liv igen. I samråd med Hasse Persson, numera chef för Borås konstmuseum, bestämde sig Arne Gustafsson för att ta upp bildprojektet i byn igen. Han valde att återvända till samma miljöer och, om möjligt, samma människor som för 20 år sedan.Sigge i Rulla och Josef var sedan länge döda. Men 100-årige Johan mötte upp i byn och Rolle, gamängen från korsvägen, är numera en medelålders man som tagit över barndomshemmet - men nästan inte förändrat något inuti.- Inne i husen och utanpå är det nästan inga förändringar. Man har kanske någon ny tapet och hos Rolle har det ju blivit ännu mer grejor. Men vatten och avlopp har han fortfarande inte.Naturen tar över
Samtidigt märks det tydliga förändringar i landskapet. Åkern som Sigge tidigare brukade är numera betesmark, spåren till torvbrytningen i skogsmossen är rostiga och igenvuxna och Josefs hus sviktar än mer, redo för det slutgiltiga sammanbrottet.- Naturen tar över igen, det återgår till det som det var för några hundra år sedan. Det är ingen brukad mark, husen försvinner ner i marken. Allt gör det inte, men mycket är det så med. Den enda som har djur där numera är Rolle, säger Arne Gustafsson.I boken har han valt att ställa de gamla svartvita bilderna mot nytagna i färg. Men "Byn-retur" handlar inte om nostalgi eller längtan tillbaka till det som var. Arne Gustafsson är inte alls sentimental över tiderna som passerat.- Det är så många som tror att man är det. Men jag tycker att det är så här livet är, på landet lever man på det här sättet.

Information till våra läsare

Åter till byn, med kameran i sällskap

I mer än två decennier lät han kameran vila. Sedan återvände fotografen Arne Gustafsson till byn i Småland och dess invånare. I fotoboken "Byn-retur" skildrar han förändringen - och bristen på den - i ett litet samhälle på landsbygden.