Korkåpan, och andra föremål, räddades undan branden när ryssen härjade i stan år 1719. Under hela hösten har korkåpan varit utlånad till Linköpings domkyrkomuséum i utställningen I helig skrud. Vid lunchtid på onsdagen fanns Annelie Tollerå, kommunikatör i S:t Olofs församling på plats i Hedvigs kyrka för att berätta om korkåpan, som en del i serien "Miniföredrag i Hedvig".
– Vi i Sankt Olof församling verkar aktivt för att vi ska bli ännu bättre på att lyfta fram vårt kulturarv i Svenska kyrkan – ett kulturarv som tillhör oss alla. Svenska kyrkan har inte bara uppdraget att förvalta kulturarvet, vi har också uppdraget att berätta om det och visa upp det. Många som besöker våra kyrkor idag är historiskt intresserade, vi upplever ett ökande intresse för vår historia och vårt kulturarv!, säger hon.
Korkåpan i S:t Olai kyrka är ansedd som en av S:t Olai kyrkas största skatter, om inte den största och mest värdefulla. Den börjar sin historia som en av stadskyrkans skatter i och med det 30-åriga kriget under svensk stormaktstid under första halvan av 1600-talet.
– Man kan tycka mycket om det här med krigsbyten idag, men på den tiden var det praxis och fullt normalt. Samhället fungerade helt enkelt så. Det fanns till och med stadgar kring hur det här med krigsbyten skulle gå till. Religiösa och kulturella krigsbyten utfärdades det fullmakter till att ta och det var Gustav II Adolf, den dåvarande kungen som utfärdade fullmakterna, berättar Annelie Tollerå.
Johannes Botvidi hade en lysande karriär som präst. Han blev utsedd som hovpredikant och han var fältprost och biktfader åt kungen och följde med kungen på hans fälttåg. I det här fallet är korkåpan hämtad i Tyskland. 1630 blev Johannes Botvidi biskop i Linköpings stift, men det är inte till Linköpings domkyrka som han skänker dyrgripen – det är till S:t Olai kyrka i Norrköping!
– Norrköpings stadskyrka är nämligen kyrkan i hans hjärta. Han är Norrköpingspojk och hans pappa var stadssekreterare i Norrköping. Sedan 1630 har denna korkåpa alltså funnits i S:t Olai kyrkas ägo. Men då har den ändå mer än 100 år på nacken då den kom hit. Den är tillverkad redan i början på 1500-talet!, säger Annelie Tollerå.
Korkåpan är tillverkad i det finaste italienska sammet. Den vinröda sammeten var den omåttlig lyxvara på den tiden. Det var i princip bara kungar och biskopar som hade råd med sådant kostbart tyg. Aldrig att någon vanlig människa skulle kunna bära något sådant tyg i sin klädsel. De överdådiga guldbroderierna är utförda i England. England var på denna tid allra bäst ansedda på broderier och hade flera förnäma broderiverkstäder i London. Troligtvis är korkåpan beställd där, säger Annelie Tollerå och lyfter fram en kvinna som vi har att tacka för att korkåpan, och andra värdefulla föremål, finns kvar:
– Vi minns ju att ryssarna kom och brände ner i princip hela staden i ett anfall 1719. Christina Spalding var tidigare gift med Norrköpings borgmästare Carl Johansson, men var vid den här tiden änka. Under sin makes levnadstid hade paret skänkt fyra kostbara och vackra ljusstakar till S:t Olai kyrka och hon var engagerad i S:t Olai kyrka. Hon visste mycket väl vad som fanns där i form av skatter. När hon hörde att ryssarna kom skyndade hon till kyrkan, troligtvis med några medhjälpare och packade med sig kyrkans skatter i form av silver, textilier, mässkläder och en del böcker, som ju var värdefulla då. Vid den här tiden ägde hennes familj Hällestads bruk och även Folkströms bruk. Där gömde hon undan S:t Olai kyrkas skatter, så det är faktiskt tack vare henne och hennes rådiga insats som vi har de här fantastiska föremålen kvar i S:t Olai kyrka!