● I GalleriLi står målningarna uppradade längs väggarna och i flera kartonger ligger en hel mängd grafik i tekniker som torrnål och etsning. Allt får inte plats på galleriets väggar och nu återstår för Lars Hoffsten och galleristen Lili Stenmark att skapa en helhet, där verken binds samman eller korsbefruktas.
- Det är en sorts skapande när man hänger en utställning och man måste alltid ha med sig mer än man tänkt. Ibland hittar man oväntade kombinationer och den målning man inte tänkt ta med kan vara den som gör att allt hänger ihop, säger Lars Hoffsten.
Musiker i måleriet
Två nyckelord i hans måleri är ljus och rörelse. I verken finns också ett växelspel mellan att lösa upp former och tydligt definiera former.
I sin tidiga karriär arbetade han realistiskt med noggranna teckningar, men redan i mitten av 80-talet, under tiden på Konstakademien i Warszawa, uppmanades han att arbeta som den musiker han är - även i måleriet.
Nyorienteringen handlade om att hitta rytmer, harmonier och dissonanser i måleriet. I dag är skapandet en process präglad av improvisation här och nu.
- Jazzmusiken är viktig för mig. Det är inte bara för att jag gillar musiken, utan även förhållningssättet, förklarar han.
- Jag börjar med en enkel idé kring ljus, form eller rörelse och arbetar vidare med improvisationer kring grundtemat. Det handlar mycket om känsla, toner och att inte förlora sig i detaljer.
Lars Hoffsten beskriver sig själv som "fanatisk skivsamlare" och hans verk blir till målade collage som ofta knyter an till favoriter i musiken och konsthistorien. Även titlarna plockas ofta från låttexter, album- eller låttitlar. Ett exempel är målningen Electricity, en hyllning till den säregna Captain Beefheart.
Han brottas också med att i det tvådimensionella medium som måleriet utgör försöka att ge en idé om flera dimensioner. Han är djupt fascinerad av strängteori, en teori som utvidgar Einsteins gravitationsteori och förenar den med de andra fundamentala växelverkningarna i naturen. Detta kopplar Lars Hoffsten samman med favoritkonstnären Marcel Duchamp konstteoretiska begrepp "den fjärde dimensionen".
Fjärde dimensionen
- När man målar ett snett streck i en låda får man en idé om volym, men hittar man punkten för den fjärde dimensionen och drar ett streck dit - så öppnar sig universum. Det hävdade Duchamp för hundra år sedan, och nu arbetar de främsta matematikerna med att bevisa det, säger Lars Hoffsten.
Dessa stora frågor leder honom till funderingar kring livet, tillvaron och mysteriet med att vara människa.
Människan som väsen och form återkommer i hans motivvärld, ofta utkastad i ett abstrakt landskap av färger och former. I exempelvis målningen Jam session anas bara musikerna och deras instrument i färgflödet. I färgskalan har han en förkärlek för himlens och jazzens skiftande blåtoner.
Lars Hoffsten spelar själv bastrumma i Josefin och Odjuren, som spelar sin "östgötska cajun" i Skärkinds kyrka efter söndagens vernissage. Invigningstalare på utställningen är riksdagsledamot Louise Malmström.